blood and tears

kom på idag när jag var på musikskolan och spelade klarinett att det idag var 18 år sedan jag döptes och fick mitt namn :) jag kan säga att jag inte alltid gillat mitt namn, men nu på "äldre" dar börjar jag gilla det mer och mer. mitt andranamn som är kristina är det som jag har tyckt minst om, men nu gillar jag det verkligen. fast jag tycker att elisabet som både mamma och syrran heter är riktigt fint, om inte finare. men jag har alltid varit pappas flicka, så jag bär hans släktnamn med stolthet, både faster och farmor heter kristina. tycker att det är lite coolt att jag kom på det helt plötsligt, har tänkt att det vore kul om jag kom på det, så nu är jag nöjd och glad över det :)

satt och tittade på one tree hill från igår förut, och jag var tvungen att skriva ner en sak som dem sa, som kunde varit taget direkt ur mitt hjärta. jag har tidigare försökt få ner i ord vad jag känner, men det har inte gått så bra. men när jag såg detta stannade nästan hela världen upp, och fick mej att inse vad som är viktigt.


peyton: varför skriver du låtar?

mia: vad menar du?

peyton: vad vill du med din karriär? vad är tillräckligt?

mia: jag vet inte.

peyton: du kanske inte är redo.

mia: jag vill hjälpa någon. jag vill nå dem som vaknar och inte orkar längre.

peyton: varför då? kände du så?

mia: kanske. jag behöver inte bli berömd och tjäna en massa pengar. det handlar om tjejen som har en hemsk dag men som får hopp i fem minuter medan hon hör ens låt. i fem minuter är världen inte så läskig för henne. det skulle vara tillräckligt för mig, mer än tillräckligt.

peyton: jag tar tillbaka det. du kanske är redo.



precis så tänker jag med. om jag så bara påverkar en enda person så är jag nöjd, och det är inte så bara det. jag kände direkt igen mej, och jag vet att musiken verkligen inger hopp, vilket behövs om man fastnat nånstans på vägen och inte riktigt vet hur man tar sej upp. det handlar om att göra världen en bättre plats, om så bara för nån person i några få minuter. men det är tillräckligt för mej.