blood and tears

har nyss kommit hem från I2 marten, pappa och jag tänkte att vi skulle ta en liten titt. varje gång jag är på tivoli så kan jag inte hjälpa att tänka på min morbror som har jobbat där. han stack hemifrån när han var runt 16 år, och stack ut till sjöss. sen dess har han jobbat på tivoli, så varje gång han varit i närheten har vi åkt och hälsat på, och fått fribiljetter. det tråkiga för mej är ju att jag inte åker karuseller, men han brukar ge mej sockervadd. hans fru jobbade också där, och et ttag jobbade hon just med sockervadd. jag kommer ihåg föra gången vi träffade han, då hans tivoli var på mariebergsskogen. det var världens kö till sockervadden, men han stack in huvudet och vinkade till sej sockervadd till mej, snällt gjort :) men nu har hans hälsa tagit skada, så nu kör han lastbil istället. men dem bor fortfarande i deras husvagn, som jag varit inne i. kan säga att det inte ser ut som någon vanlig husvagn. den är ca 14 meter lång och är riktigt fin. endast en stor jeep orkar dra vagnen. kul och ligga bakom den på vägen liksom, inte. men det är inte bra hälsan som tagit stryk av tivolilivet. han har även mist ett finger. han hade en ring på sej, och fastnade på något sätt i en karusell, så finger flög av! ew! men det värsta av allt var att han körde själv till sjukhuset. han måste ha varit i en ganska stor chock. men han klarar sej bra med bara 9 fingrar. hans son, alltså min kusin, jobbade också förut inom tivolibranschen. men enligt pappa har han också slutat, och kör lastbil. jag träffade han för några år sedan, men jag visste inte att det var han. syrran jobbade i biljetterna när deras tivoli kom till stan, men jag tackade nej. hon hade kört om någon som hette som min kusin gör, men visste inte om det var han. sedan åkte hela familjen dit, och mamma gick helt plötsligt fram och kramade en person. jag trodde hon var helt knäpp. men då visade det sej att det faktiskt var min kusin, som jag inte träffat på många år. men jag pratade aldrig med honom. jag har egentligen ingen kontakt med varken sej min morbror eller mina kusiner. min morbror ringer ibland, men han pratar inte med mej då. lite surt är det, men samtidigt vet jag inte om jag vill känna honom så mycket mer. han skrämmer mej lite måste jag erkänna. dem kom inte på pappas 50-årskalas, och jag tror inte att dem kommer dyka upp när mamma fyller 50. dem var påväg att komma hit när syrran tor konfirmation, men i sista stund blev det inte så. men hon fick blommor och grejs av dem i alla fall. jag fick ingenting av dem när det var min tur att konfirmeras. syrran fick telefonsamtal från han nån månad efter studenten, det återstår att se hur det blir i mitt fall. men han har ingen koll. det är alltid mamma eller mormor som berättar allt. det är lite synd att vi inte har mer kontakt. min andra kusin har jag inte träffat på jättelänge. jag vet abara vad hon heter, och sen har jag nåt kort på henne från mitt dop, that's it. men det skulle vara kul om dem kom hit nån gång, vi är ju trots allt släkt. men jag tror att min morbror är lite som jag. vi passar liksom inte in i skolvärlden. han gjorde lite som han själv vill. haha, en sak kom jag på nu, som jag aldrig tänker göra. han har tatuerat in sitt eget namn i ett hjärta på nedre vaden. det tänker jag aldrig göra. så han går nu alltid omkring med strumpor för att täcka det.

det var lite om hur min galna familj ser ut. jag hade gärna velat träffa min andra morbror som mamma och pappa hade mer kontakt med. men han dog tyvärr i en bilolycka innan jag fanns.
det är inte alla som har en morbror och kusin som jobbar på tivoli. alltid ngot att berätta :)
vi är en tokig familj, men på nåt sätt klarar vi oss.