blood and tears

äntligen var ännu en måndag avklarad. det blev en slapp dag som jag hade hoppats på. tisdagar brukar ocksp vara slappa, så jag hoppas att det blir så imorn också. men jag trot att geografin var inställd, och då betyder det att jag får vänta själv i skolan i typ 1.5 time, eftersom jag har franka efteråt. hade det varit för några veckor sen hade jag såklart skolkat, men pappa har sagt att jag inte får skolka mer, då drar de in på saker. så jag ska klara det. det är bara så drygt att vänta själv. sen ska klassen ta en tripp till stockholm nästa tsdag, på ett studiebesök på aftonbladet. själva besöket kan jag inte säga att jag ser fram emot direk, men det är ju alltid gött att slippa skolan i några timmar. sen så har jag nu bestämt mej - jag SKA klippa mej kort. fast jag kommer förmodligen att ångra mej efteråt, men då får det bli så. det kan bara bli bättre än vad det är nu iaf känns det som. men jag måste ta tag i det snart, innan jag ångrar mej eller kommer på andra tankar. lär säkert få ångest när jag väl sitter där. men jag har alltid velat göra något åt mitt hår, och nu är det dags. skulle vara skönt att få det gjort så fort som möjligt, men jag skjuter upp det för jag vågar inte. på nåt sätt är det en del av vem jag var, och en del av vem jag är. jag vet att det låter strange, men det är sant. jag är rädd att det ska förändra den jag är innerst inne. för er kanske det bara vär hår, men för mej är det något helt annat. för mej är det om att våga gå utanför ramen om vad som är bekvämt och våga göra det jag vill. jag måste ju testa mej fram här i livet, och om jag ångrar mej så växer det ju ut. och jag läste att det nu är mode att ha kort hår.