blood and tears

shit, jag vet inte vad som händer med mej. har varit jätetrött dem senaste dagarna och jag har helt tappat orken för att göra något alls. jag orkar knappt gå upp ur sängen varje morgon. men det jobbigaste för mej är att få mat i mej. jag har alltid haft svårt för mat, men det verkar bara bli värre och värre. och det hjälper inte direkt aptiten när man är förkyld heller. frukosten är det svåraste att få i sej. jag kan sitta länge och bara tugga maten. jag har försökt att variera frukosten. jag har testad fil, kräm,  juice, oboy och youhurt, men inget håller en längre tid. jag äter bara en eller två mackor till frukost och dricker ett glas vatten. jag har helt enkelt ingen som helst aptit till frukosten. sen till lunch brukar den ibland smyga sej på, men jag kan lätt ignorera den. min mage är van att inte äta något på dagarna, jag kan hålla mej i några dagar utan riktig mat. men istället för mat äter jag skitsaker, så som godis, kakor och glass. jag vet att det inte är hälsosamt för mej och att jag nån gåg måste sluta, men jag orkar inte. mat känns bara som ett slags måste, nånting man måste göra. men så är det inte för mej. dem ändå gångerna jag äter mat i skolan är om det är pannkakor, potatisbullar eller nånting annat gott. förra året fick jag ett slags kort av skolsyster som tillåter mej att äta i en annan del av ,atsalen i skolan, där det endast sitter nån perdon och där ingen ser på när man äter. jag åt där en gång, men jag åt inget mer än vanligt. så jag struntade i det. sedan kan det ta flera timmar innan jag kanske tar nånting att äta. ni har en mekanism som säger till er att äta, men den förmågan saknar jag. jag tänker inte på att jag måste äta, jag glömmer bort det. det är inte förens någon säger till mej att jag ska äta som jag gör det. eller i vissa fall om jag är svinhungrig och inte ätit på flera timmar. annars klarar jag mej utan mat, min mage har vänjt sej vid det. det händer att jag kommer på att jag inte ätit någon mat sedan frukosten och kommer på det vid läggtime, och då är det ingen idé att äta något. men då sover jag inte så skönt heller kan jag söga. det har även hänt att jag inte ätit något på dagen och sedan vräker i mej glass och kakor på eftermiddagen när jag kommit hem. kommer ihåg att jag gjorde det en dag förra året, och då mådde jag så dåligt att jag kräktes. det blev som en varningsklocka för mej. men det funkade bara i nån vecka eller så. det är inte det att jag inte äter, för det gör jag. det är det att jag äter skitsaker istället för mat, och det får mej att må piss. men samtdigt har jag nog alltid ätit det jag gör, så det är svårt att ändra på det. men jag vet var gränsen går. i nian tappade jag totalt aptiten och åt nästan ingenting ett tag. men då var jag också djupt deprimerad då. det var en av varningssingalerna på depression, och jag tror att det var bla det som fick min lärare och kurator att haja till att något verkligen inte stämde. osm sagt, maten har alltid varit ett problem, men jag har aldrig sett det som ett problem. det är först nu när jag ser hur alla äter i matsalen och jag själv sitter där med en gaffel och petar i maten som jag inser att något inte är som det ska. men jag gillar inte maten där. hemma kan jag äta hur mycket mat som helst nästan, men inte i skolan. jag har inte aptiten där. skolan får mej att vilja försvinna, inte äta. det är någonstans där som det börjar.