blood and tears

då var ännu en dag över. idag har jag mått lite bätte, även om jag fortfarande inte har någon energi eftersom jag knappt fått i mej någonting. men imorn ska jag allt hitta på nåt. inte sitta hemma och slappa. jag ska umgås med mina underbara vänner, som jag inte fått träffa på några dagar nu. det är inte förens man inte får träffa de man älskar som man förstår hur mycket de verkligen betyder och hur de påverkar ens liv. men det känns konstigt nog lite skönt att bara fått vara hemma och ta det lugnt, men nu vill jag hitta på saker men mina vänner. behöver få komma ut och ha lite roligt, livat och lajbans :) (annars vill jag inte vara med). jag brukar ju må dåligt under loven för det är då jag har tid att tänka. och tänka är en av de saker jag älskar, men samtidigt hatar. men än så länge har det gått bra med den biten, har inte haft krafter att överhuvud taget göra något som kräver om bara så lite som en smula energi. fast idag pallrade jag mej faktiskt ut för en promenad med pappa, vilket var mucho uppfriskande. även om jag var trött efteråt. jag tror att jag mognat lite från mina gamla vanor och tankar, och nu ser jag snart framåt. jag kan inte säga att jag gör det med glädje, för det gör jag inte. men nu ser jag inte på det med sorg heller, jag klarar det. klarade jag av två år med ensamhet inombords och två år med hat mot mej själv, då klarar jag det här också. det viktiga är bara att jag har modet, och det har jag haft förut. men det är inte så bara...