blood and tears

ljag faller djupare och djupare ner och ni kan inte nå mej. det känns som att jag är i en annan värld, jag uppfattar inte vad ni säger. allt känns helt fel. jag faller tillbaka gång på gång, och jag som trodde att den tiden var över för gott. det kommer aldrig att bli bra igen, jag kommer inte att bli frisk. mitt liv är splittrat och jag har förstört det. det är mitt fel alltihop, bara mitt. ingen kan ändra på vad jag gjort mot mej själv, jag var sjuk. jag vill inget hellre än att bli frisk, men orken och motivationen har lämnat min kropp och jag finner den inte, inte ens ni kan hjälpa mej med det. jag blir frustrerad för tårarna tar slut och dem räddar mej mitt i allt kaos. dem ger en känsla av trygghet och inger hopp om att morgondagen blir bättre. men oftast blir inte morgondagen bättre, och då blir man ännu sämre än innan. varför kan jag inte glömma allt och leva i nuet. endast jag kan rädda mej själv. jag kan inte leva med någon annan person, för jag måste orka att leva med mej själv först. och det är där skon klämmer. jag hatar mej själv och vill tyna bort. fettet på min kropp vill jag skära bort och jag vill blunda när jag tittar in i spegeln. det är inte jag som tittar tillbaka. det är en tjej med sorgsna ögon som gått vilse och som inte vet vägen tillbaka. men jag kan inte hjälpa henne, hon går inte att nå. hon lever i en annan värld och ni har inte nyckeln till hennes hjärta.

i just wanted to escape.



snart vänder det.
jag hoppas det.