smärtan svider
hon tog min hand i sin och så skuttade vi iväg uppför backen. jag vet inte vad hon sa, för jag var upptagen med att inse att det var just detta som livet handlade om. detta var kärlek. detta är kärlek.
i tisdags åkte jag med mina änglar, ida och maja till skutberget. vi badade och jag var i förvånadsvärt länge. nästan längst av alla. sedan kom getingarna och attackerade idas apelsin, så vi begav oss hemåt. alla vandrade hem till ida medans jag begav mej hemåt för lite sömn. sedan dess har jag slappat, och slappat ännu lite till. imorn hoppas jag att solen sticker fram så jag kan åka och bada och sola. kanske får jag ida med mej en liten stund också. förhoppningsvis.
grattis syster yster på elin-dagen! <3
skolan börjar sakta men säkert att göra sej påmind. jag har inte tänkt nästan något alls på det, men nu kommer det fram mer och mer. jag vill inte, jag vill verkligen inte. men jag måste. smärtan svider inom mej och tårarna bryter ned mej.
men nu är jag vän med tårarna. dem har spelat en stor roll i mitt liv och det är ofta dem som har fått mej att kämpa vidare. att tro att "snart vänder det". det var det som räddade mej. min tro på att det kommer en bättre dag, att imorgon vänder det. jag vet inte hur jag lyckades hålla det hoppet vid liv, eftersom morgondagen oftast var ännu sämre.
jag har fått höra att jag var modig, och det kanske jag var. men samtidigt var jag feg, så feg. men jag bet ihop, bokstavligt talat, och fortsatte att kämpa. det viktiga är att inte ge upp. jag gav upp vid några tillfällen, men jag hade turen att ha någon som drog mej upp, som sträckte ut en hjälpande hand och som ville att jag skulle må bra.
"Jag vet hur svårt det är att orka när allting känns fullkomligt meningslöst. Man måste orka, orka ta emot hjälp. Man måste våga, för det är en fråga om mod, och det gäller att inse att man är värd att må bra."
"Jag vill inte leva så. Jag vill inte fly. Jag är trött på att alltid må dåligt och jag tror att jag kommer att klara det här."
"Jag tänker inte försvinna. Men jag vet inte hur man stannar kvar, vet inte hur man styr om tankarna, vet inte hur mycket jag orkar. Men jag ska orka för jag älskar dig, jag älskar hela min familj."
i tisdags åkte jag med mina änglar, ida och maja till skutberget. vi badade och jag var i förvånadsvärt länge. nästan längst av alla. sedan kom getingarna och attackerade idas apelsin, så vi begav oss hemåt. alla vandrade hem till ida medans jag begav mej hemåt för lite sömn. sedan dess har jag slappat, och slappat ännu lite till. imorn hoppas jag att solen sticker fram så jag kan åka och bada och sola. kanske får jag ida med mej en liten stund också. förhoppningsvis.
grattis syster yster på elin-dagen! <3
skolan börjar sakta men säkert att göra sej påmind. jag har inte tänkt nästan något alls på det, men nu kommer det fram mer och mer. jag vill inte, jag vill verkligen inte. men jag måste. smärtan svider inom mej och tårarna bryter ned mej.
men nu är jag vän med tårarna. dem har spelat en stor roll i mitt liv och det är ofta dem som har fått mej att kämpa vidare. att tro att "snart vänder det". det var det som räddade mej. min tro på att det kommer en bättre dag, att imorgon vänder det. jag vet inte hur jag lyckades hålla det hoppet vid liv, eftersom morgondagen oftast var ännu sämre.
jag har fått höra att jag var modig, och det kanske jag var. men samtidigt var jag feg, så feg. men jag bet ihop, bokstavligt talat, och fortsatte att kämpa. det viktiga är att inte ge upp. jag gav upp vid några tillfällen, men jag hade turen att ha någon som drog mej upp, som sträckte ut en hjälpande hand och som ville att jag skulle må bra.
"Jag vet hur svårt det är att orka när allting känns fullkomligt meningslöst. Man måste orka, orka ta emot hjälp. Man måste våga, för det är en fråga om mod, och det gäller att inse att man är värd att må bra."
"Jag vill inte leva så. Jag vill inte fly. Jag är trött på att alltid må dåligt och jag tror att jag kommer att klara det här."
"Jag tänker inte försvinna. Men jag vet inte hur man stannar kvar, vet inte hur man styr om tankarna, vet inte hur mycket jag orkar. Men jag ska orka för jag älskar dig, jag älskar hela min familj."
Kommentarer
Trackback
