ängeln utan förflutet
imorn ska jag med ida-bruden till skutberget tidigt som satan. hon går upp med tuppen medans jag sover tills jag blir väckt. men nu har vi bestämt (eller ja, hon) att vi ska vara där tidigt för att få bra plats. så jag har ställt klockan på 9.15, bussen eller sjussen går 10. fy. men vad gör man inte för sina vänner. sen ska jag träffa hena för lite filmkväll. detta är sommar för mej.
"Jag försökte tafatt skära upp ena handleden, och trots att jag inte vågade trycka tillräckligt hårt för att lyckas smög sig små droppar av blod fram. Alldeles som röda sammetstårar. Så vackra! Det var vid det tillfället det började. Det var då jag upptäckte den fysiska smärtans befrielse och blodets skönhet. Detta är en besatthet som genomsyrat mitt innersta under hela tonårstiden. Jag och rakbladen, som jag samlar på, har en intensiv relation. Men oftast skär jag mig inte för att dö, utan för att överleva. Skärandet är mitt sätt att hantera alla starka känslor som överväldigar mig och som jag inte annars vet hur jag ska hantera."
"Jag vill vara ängeln utan förflutet. Jag vill skära bort minnena, klippa bort dem. Jag vill vara utan. Jag vill vara hon som står i nuet utan att ha tagit några steg dit. Hon som försvinner från nuet utan några steg bort. Hon som aldrig var eller kommer att vara. Hon som bara är. Men jag är rädd för nuet. Mest av allt är jag rädd att det förflutna är nuet. Jag vill vara friheten. Jag vill vara ängeln utan förflutet. Är jag ängeln utan förflutet nu? Är jag...? Nej. Jag är ängeln utan framtid. Med sönderskurna armar och regn i ögonen. Men om man dödar ängeln utan framtid är det då ängeln utan förflutet kommer? Ängeln utan förflutet kanske är döden."
/vingklippt ängel
det är så jag känner det.
