jag ska finna det jag söker
är det någon som läser denna blogg, eller är jag helt ensam?
jag har alltid stört mej på människor som inte uppdaterar sina bloggar, speciellt under sommaren.
nu är jag en av dem.
jag har inte haft kraft eller ork att skriva, och har dessutom inte vetat vad jag ska skriva om. dagarna går och inget speciellt händer. jag träffar vänner, slappar framför filmer och OC, äter mat och ligger sömnlös och funderar över livet. roligt, eller hur?
det tar upp till 2 timmar för mej att somna på kvällen, och då vaknar jag ändå flera gånger under natten. det enda jag vill är att få sova ut så jag blir pigg. nej då, det ska vara så jävla svårt att få någon blund. telefonen ringer vid 10 (eller kanske vid 11 om han i himlen är riktigt snäll), varje dag känns det som. snälla, kan jag inte bara få sova lite. nej, nu går jag runt och halvsover igenom dagarna istället. funderar seriöst på att sova nu, så kanske jag hinner somna innan klockan blir alltför mycket.
jag tror inte jag vet vem jag är. eller, jag menar...jag känner inte mej själv. vem är jag? vem fan är denna lilla skitunge som bara skiter i allt och ställer till det för sej? vem är hon? känner jag henne?
bara frågor, inga svar.
jag har inte skrivit på länge för jag har inte haft något att uppdatera sedan sist. livet rullar på, och jag vet varken ut eller in. jag är trött, sliten och snart sjuk också tror jag. aptiten har jag tappat och familjen påminner mej ständigt att jag måste äta. jag känner inte det själv. jag vet inte vad hunger är. idag bjöds det på pannkakor hemma, och jag fick inte ens i mej 2 och jag som alltid annars brukar slänga i mej dem där pannkakorna. nu tog det säkert 30 minuter och då åt jag inte upp allt. herregud, vad är det som sker? är det verkligen jag där inne? är det jag under den hårda fasaden, under tårarna och under skinnet. är det jag?
det är jag, och det är såhär mina senaste år har sett ut. när ska det vara över, när blir jag den anna jag en gång var? hon är borta, och kommer aldrig tillbaka. jag har slutat leta för hon kommer aldrig att hittas. jag kommer aldrig att hitta tillbaka till den jag var. det är försent för det nu, det har det alltid varit.
jag tar en dag i taget och så länge jag har något att älska och någon som älskar mej tillbaka ska jag kämpa för ett bättre liv.
för jag ska finna det jag söker.
jag har alltid stört mej på människor som inte uppdaterar sina bloggar, speciellt under sommaren.
nu är jag en av dem.
jag har inte haft kraft eller ork att skriva, och har dessutom inte vetat vad jag ska skriva om. dagarna går och inget speciellt händer. jag träffar vänner, slappar framför filmer och OC, äter mat och ligger sömnlös och funderar över livet. roligt, eller hur?
det tar upp till 2 timmar för mej att somna på kvällen, och då vaknar jag ändå flera gånger under natten. det enda jag vill är att få sova ut så jag blir pigg. nej då, det ska vara så jävla svårt att få någon blund. telefonen ringer vid 10 (eller kanske vid 11 om han i himlen är riktigt snäll), varje dag känns det som. snälla, kan jag inte bara få sova lite. nej, nu går jag runt och halvsover igenom dagarna istället. funderar seriöst på att sova nu, så kanske jag hinner somna innan klockan blir alltför mycket.
jag tror inte jag vet vem jag är. eller, jag menar...jag känner inte mej själv. vem är jag? vem fan är denna lilla skitunge som bara skiter i allt och ställer till det för sej? vem är hon? känner jag henne?
bara frågor, inga svar.
jag har inte skrivit på länge för jag har inte haft något att uppdatera sedan sist. livet rullar på, och jag vet varken ut eller in. jag är trött, sliten och snart sjuk också tror jag. aptiten har jag tappat och familjen påminner mej ständigt att jag måste äta. jag känner inte det själv. jag vet inte vad hunger är. idag bjöds det på pannkakor hemma, och jag fick inte ens i mej 2 och jag som alltid annars brukar slänga i mej dem där pannkakorna. nu tog det säkert 30 minuter och då åt jag inte upp allt. herregud, vad är det som sker? är det verkligen jag där inne? är det jag under den hårda fasaden, under tårarna och under skinnet. är det jag?
det är jag, och det är såhär mina senaste år har sett ut. när ska det vara över, när blir jag den anna jag en gång var? hon är borta, och kommer aldrig tillbaka. jag har slutat leta för hon kommer aldrig att hittas. jag kommer aldrig att hitta tillbaka till den jag var. det är försent för det nu, det har det alltid varit.
jag tar en dag i taget och så länge jag har något att älska och någon som älskar mej tillbaka ska jag kämpa för ett bättre liv.
för jag ska finna det jag söker.
Kommentarer
Trackback
