blood and tears

jag vet inte riktigt var jag ska börja. jag har inget särskilt att berätta, men jag känner ändå för att skriva lite, men jag vet inte riktigt om vad. det känns fortfarande inte som sommarlov. jag känner hur tankar och känslor börjar göra sej påminda och jag försöker varken ignorera dem eller ta tag i dem. jag tar det som det kommer. jag vet att det kommer att bli jobbigare ju längre tiden går, men jag ska försöka att njuta medans jag kan. jag vill gråta men tårarna har försvunnit, gömt sej långt inom mej och jag vet inte hur jag ska få fram dem. men rätt som det är kommer dem utan förvarning och då gäller det att jag är beredd. känner mej som världens värsta vän eftersom jag inte har ork att träffa mina vänner så ofta som jag skulle vilja. det är inte lätt att förklara så att ni förstår för det är så många tankar och känslor som ligger begravda inom mej, som inte kan komma ut. men jag vet dock att dem måste ut förr eller senare, även om jag är rädd för det. men mitt hopp och mina bra dagar räddar mej gång på gång. i don't wanna follow death and all of his friends.