blood and tears

buhu, imorgon är det skola igen. jag vill inte! borde nog ha pluggat lite i helgen, men jag har verkligen inte orkat brytt mej. jag skiter i det. skolan är inte allt här i livet, och förhoppningsvis kommer jag någonstans utan bra betyg. och gör jag inte det så gör jag väl inte det då. men det tänker jag inte gå och fundera över nu, det tar jag när det kommer.

alla ler mot mej
och världen är full av liv och glädje,
men inom mej är det bara tomt.
alla skrattar och verkar uppåt
men inom mej är det mörkt.


det är så det känns ibland. kommer ihåg att jag läste en bok där den dikten (eller vad man ska kalla den) stod. jag var runt 14 år kanske. då hade jag ingen aning vad den texten skulle betyda för mej. då hade jag ingen aning om vad som väntade runt hörnet. jag anade inget. det gjorde nog ingen annan heller. det kom som en chock, inte bara för er, utan även för mej. jag var inte beredd. ingen var beredd. om jag sjunker så lågt igen vet jag att ni finns. och då kommer jag att berätta.