blood and tears

idag har jag gjort det jag tänker göra varje lov men aldrig orkar göra, plugga. jag tänkte att det var lika bra att ta tag i allt som ska göras, istället för att gå runt och bära omkring på det. så jag pluggade i 3.5 timmar, så det kändes skönt. sen har jag lekt lite med hanna vilket alltid är kul :) ska försöka att plugga lite imorn också om jag orkar. igår kändes det som fredag och idag känns det som lördag. men så är det ju inte. så nu ska jag verkligen försöka att njuta lite, det är jag värd. och påsk är det också, vilket betyder tonvis med godis, mums :)
men allt löser sej inte bara för att det råkar vara lov och för att jag pluggat. mina problem ligger djupare än så, och det är något jag påminns om varje dag.

för 2 år sedan satt jag och läste berny pålssons vingklippt ängel, och hoppades på att allt skulle ordna sej.
nu sitter jag här igen, fast denna gång med en annan bok av berny, känn pulsen slå. och fortfarande hoppas jag på att allt ska bli okej. jag vill att allt ska bli som det en gång var, innan någonting hände som jag fortfarande inte vet. men det kommer aldrig att bli som det var. jag kommer aldrig att vara samma glada tjej som gillade skolan. jag kommer aldrig att bli den jag en gång var. jag vet ännu idag inte vem jag är. jag har så många sidor, dem flesta som ingen av er har sett. vissa sidor är det bara jag som sett. men det kanske måste vara så. jag kan inte släppa er in, för dörren är igenbommad för länge sedan, och jag har inte koden som kan öppna den. tyvärr. men det är nog lika bra, för jag vill inte att ni också ska gå vilse. det är otäckt att vara vilse. man vet inte om man kommer hitta hem igen.