blood and tears

jag överlevde första skoldagen efter lovet, wow. jag hatar skolan när jag är hemma, men när jag väl är där känns det inte så hemsk ändå, vilket är mycket konstigt. tror att det har med vännerna att göra, för det är ju dem som får mej på bättre humör. jag kom fram till att om det finns något som heter lov-depression så har jag det. jag mår alltid piss under loven, men ändå längtar jag dit. strange. men jag behöver pauser från skolan, annars tar det över mitt liv, och det får inte hända igen. satt alldeles nyss och tittade på klass 9a på svt, och varje gång jag ser det kommer alla tankar tillbaka. både de bra och de dåliga. jag kan inte hjälpa det. jag vill inte tillbaka, men ändå på nåt sätt vill jag tillbaka till högstadiet för att ställa allt till rätta som gick fel. jag går hela tiden runt och grubblar på allt, och det slår knut på mej inuti. till slut kan jag inte skilja på vad som är tankar och vad som är känslor. allt blir till en enda röra som jag inte kan ta mej ur. och det jag är rädd för är att allt ska bli värre - det är min största rädsla i livet.