save me
Jag sitter just nu och lyssnar på en bra låt som jag nyligen upptäckt. Låten heter machines och framförs av biffy clyro. Riktigt bra låt och amazing lyrics.
Känner att jag håller på att bryta ihop. Idag hade vi redovisning i textkommunikation och vanligtvis brukar jag känna en lättnad efter ett sådant arbete, men inte denna gång. Jag kände ingenting. Allt känns bara så konstigt, jag vet inte vad som händer med mej. Tears come streaming down my face, but it doesn't help. Allt är som en jävla fet suck. Känner mej väldigt låg och snart kommer jag bli galen. Det känns som det brukar göra under sommaren. Jag brukar må dåligt under loven, men det brukar gå över när skolan börjar igen och jag får träffa alla vänner. Men denna gång känns det inte bra. Jag trodde verkligen jag skulle må bättre nu, men det gör jag inte. Och runt hörnet väntar ännu ett lov, vilket kommer väldigt olägligt. Och nästa vecka är det utvecklingssamtal som gäller. Fy fan. Jag orkar inte! Mitt tålamod börjar tryta och jag lovar er att det kommer bara att bli värre. Men det finns inget jag kan göra åt det. It's my life. Mitt liv går ut på att må piss, at least that's what it seems like. Fan fan fan fan fan. Jag vill inte. Jag orkar inte. Why can't someone save me?
