blood and tears

har kommit fram till vad hanna sagt till mej ett antal gånger, jag lider av hypokondri. jag tror hela tiden att jag ska bli påkörd och dö eller att jag har cancer. för några dagar sedan hade jag ont i ögat, men det gick över. då trodde att jag hade nån tumör i ögat. nu har jag skit ont i högra bröstet när jag andas djupt eller skrattar. tror att det kan vara farligt eftersom det är det med bröstsmärtor. men jag skämtar inte, jag hittar liksom inte på, det gör faktiskt ont. men det kommer säkert att försvinna det med. men jag hade ont i går med, men det känns lite bättre idag. så nu vet ni varför jag är konstig. that's the answer.

är det konstigt att man undervärderar sej själv när ens egen pappa påpekat att man inte ens är värd lite glass eller en kexchoklad? fast jag fick ju iof en kexchoklad, men det är inte det som är problemet. bara för att jag gjort några snedsteg den senaste tiden med skolan och så, så verkar det som att dem tor att det ska få mej att tänka till. men det funkar inte på mej. det gör bara saken ännu värre. jag får svar på det jag tänker, och det är inte precis det jag vill ha. det funkar inte att klaga och tjata på mej, det blir motsatt effekt då. jag behöver snarare stöd och val. jag klarar inte när folk säger åt mej vad jag ska göra. det kanske är svaret på varför jag inte passar in. i alla fall inte i skolvärlden.