blood and tears

läste nyss igenom mitt inlägg från igår och mina tårar rinner. jag kan inte hjälpa det. dem rinner som förr. jag trodde att jag skulle må bättre efter sportlovet, när jag fick träffa alla mina vänner. men det gör jag inte. jag har måt piss i flera veckor nu, men nu är det värre än innan. och nu kommer nästa lov runt hörnet och jag orkar inte. jag vill inte. såhär dåligt brukar jag bara må under sommaren. vad fan ska jag göra? jag kan inte prata för jag vet inte vad som gör ont. jag vill inte prata för jag vill inte bli sämre. jag vill inte gå igenom allt igen. det orkar jag fan inte. men nåt är fel, det vet jag. jag har inte gråtit på morgonen sen början av gymnasiet. men nu är det tillbaka. jag släpper allt. jag måste det. annars orkar jag inte med dagen jag trodde att alla tankar och minnen från förr var det som  gjorde ont. men jag hade fel. det är nya tankar som gör ont. allt händer igen. om och om igen. och jag kan inte stoppa det. det är nog det som gör mest ont. att jag ser på när jag gör om mina misstag igen.