you can't keep on like this, now's a better time as any

wiie! nu har jag äntligen fixat håret...eller i alla fall en del av det. ida och levin hjälpte mej så snällt att tona det, så nu är jag nöjd :) fast jag känner på mej att jag kommer att tona det ännu mörkare nästa gång, jag liksom gillar mörkret.

på förmiddan var jag på stan med camilla, hon är så gullig hon :) köpte ett par gråa mjukisbralls, vilka jag trivs mucho bra i. sen åkte jag direkt hem till ida-bruden, där även levin var. sen hängde vi där lite, innan vi åkte hit och foxade med mitt hår, och sen tittade vi på miami ink. nu har jag precis tittat klart på i en annan del av köping, vilket är askul :)

imorn är jag ledig, woooho! fast jag ska ändå pallra mej till musikskolan, men det gör inget. kan vara bra att komma ut lite.

som jag kanske nämnt tidigare brukar jag hinna längta tillbaka efter skolan på livet, men jag har aldrig känt som jag gör nu innan. jag har ont i magen av att behöva komma tillbaka till skolan, no joke. jag vill verkligen inte! varför gå till ett ställe som bara får mej att må sämre än vad jag redan gör, jag behöver inte det. känns som att det är det minsta jag behöver just nu. jag behöver ta det lugnt och umgås med mina vänner, och hitta tillbaka till det jag inte finner. låg i morse i sängen och försökte somna om, men det gick helt enkelt inte. alla tankar kommer till mej under loven, och jag varken kan eller har kraften att jaga bort dem, ännu en gång. men nu skrämmer det mej inte längre, jag är så van. men jag har min aunderbara vänner att tacka, när jag är med dem fylls mitt hjärta och tomrummet inuti mej med värme och kärlek :) sådana vänner ska man hålla fast vid, och ni vet vilka ni  är <3

men jag ska ändå försöka att inte tänka så mycket på allt runt omkring mej, utan fokusera på att inte bli sämre.
för trots vad alla säger, så är hälsan det viktigaste för mej, och det spelar egentligen ingen roll vad ni säger. jag tilllåter inte mej själv att falla så djupt igen, och jag tänker lyckas denna gång! alla misslyckanden har tärt på mitt inre, men denna gång vill jag lyckas. om jag inte lyckas nu, så vet jag ärligt talat inte när jag ska göra det. ni vet inte vad som hände, och jag vill inte att ni ska veta. det gör för ont för mej att berätta igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0