blood and tears

min syster klagar på att jag skriver inlägg för sällan, så jag tänkte pleasa henne och skriva ett.


har verkligen ingen som helst ork kvar längre, vill bara ligga i min säng. där vet jag att allt är som det brukar, och det är enda platsen där jag känner mej trygg. jag vill inte ens tänka på allt som är framöver, jag orkar inte. jag har ont i kroppen och i magen, och jag VET att det har en psykologisk förklaring. allt är som vanligt vid denna tidpunkt. jag vill inte mer, jag trodde verkligen att det var annorlunda nu, att jag hade lämnat det jobbiga bakom mej. men fan heller. sommarlovet är endast ett par veckor iväg, och jag måste skärpa till mej. men det kan jag inte. det är inte jag. det än nån annan som tar över min kropp. denna sommaren MÅSTE jag förändras, jag kan inte fortsätta såhär, jag gråter för jag vet inte varför jag mår såhär. varför kan jag inte fortsätta som vanligt. det går bara inte. alltihop är en stor fet suck som inte vill försvinna. ni kan inte hjälpa mej, för jag vet inte vad som är fel. men något är det.

igår var det final i eurovision song contest.
det brukar vara den gladade dagen på året.
inte i år.
jag försökte verkligen att tänka ljust, men icke.
inte ens då mådde jag bra.
varför?

det är en jävligt bra fråga. varför.
varför kan inte allt bli som det en gång var?
varför kan jag inte glömma allt?
varför kan jag inte bli frisk?
varför kan jag inte vara som en normal 18-åring?
varför måste jag hålla allt inom mej?
varför kan jag inte berätta?
varför vill jag ligga i sängen hela dagarna?
varför?

ingen vet väl svaret, och minst av alla jag.
jag vet inte varför.
gubben uppe i himlen hade väl nån tanke att detta skulle vara bra för mej.
om nån figurerar ut hans mening, hör gärna av dej.
för just i detta nu är jag försvunnen.
och jag tror inte ni kan nå mej.