blood and tears

jag trodde inte att något läste mig blogg längre, men hanna bad mig att skriva igen, så tydligen finns det de som finner nöje med denna blogg.

jag har fullt upp med skolan med allt det innebär, för tillfället är det mitt projektarbete som gäller. jag skriver en bok om mitt liv när det var som jävligast och har hittills skrivit ca 30-40 sidor. många av mina vänner vill läsa min bok men jag råder de till att inte göra det. inte ens hanna och levin som var med under den tiden tror jag vill läsa, inte ens jag själv vill läsa, så jävligt är det. men jag måste ändå göra detta, jag måste bearbete vad som hänt och hur jag går vidare. vissa saker i boken har jag inte berättat för någon så just nu smärtar det när jag lämnat ifrån mig 30 sidor av mitt liv till min handledare. återstår att se vad hon tycker om det på tisdag då jag ska träffa henne.

sitter för övrigt nu och lyssnar på håkan hellström, har upptäckt ännu mer av hans musik och nu är jag förlorad här. jag finner lugn och hopp i hans vackra melodier och underbara texter som skär rakt i hjärtat på mig.

när allt känns alldeles för mycket, som nu, då försvinner jag in i musikens trygga värld där ni inte kan nå mig, jag är förlorad för alltid här.

jag ska bli hel igen. that's it. det finns ingen annan väg ut från mörkret, jag måste möta smärtan i ögonen och sedan gå vidare. men hur fan ska jag orka det när jag inte ens kan se mig själv i ögonen utan att bryta ihop?


jag lovar att skriva oftare hanna, jag har saknat det.