blood and tears

ibland känns det som att livet är totalt jävla meningslöst. vi går runt och lever ett liv vi egentligen inte vill leva. det är precis vad jag gör. det liv jag lever vill jag inte leva. jag måste ändra mina rutiner och ändra på mig själv. jag kan inte längre hålla på som jag gör för då faller jag ännu djupare. mitt skrivande är det enda som räddar mig och som får mig att orka fortsätta kämpa. skolan är jobbigare nu än ever och jag är inte långt från sammanbrott. skolsköterskan försöker nå mig men precis som alla andra lyckas hon inte. ingen kan nå mig. på torsdag är det samtal hos kurator som gäller och jag känner mig totalt likgiltig inför det. jag bryr mig inte om vad hon säger, för vad det än är så har jag hört det förr. i skolan förstår ingen vilket mörker jag lever i. jag är kanske glad i skolan och så, men inom mig råder det kaos. när jag är ensam flyger jag in i min egen värld och där finns det bara mörker. trots det trivs jag där, för där känner jag mig hemma. all min kraft går åt till att kämpa med allt inom mig, så skolan får ta smällen. jag varken orkar eller hinner plugga och jag bryr mig faktiskt inte om skolan alls nu. för mig är det viktiga att hålla mig vid liv och endast jag kan göra det. skolan finns inte ens med på min lista över saker jag måste göra. alla andra skriver önskelistor såhär inför jul på saker de vill ha, på min finns endast en sak skrivet, längst upp - jag vill blir frisk. det är allt jag önskar.