blood and tears

jag mådde verkligen dåligt under lovet och i början av veckan. jag hade redovisning i svenska igår och trodde att det var därför jag mådde skit. visst, det hade säkert en liten del i det, men efter svenskan mådde jag inte alls bättre. det var skönt att det var över, men lättnade infann sig inte. nu sitter jag här paralyserad och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. jag har varit skoltrött sedan åttan och det har gått upp och ner med skolan, men nu känner jag att jag totalt tappat fotfästet. jag orkar inte med någonting alls och skolan kommer sist av mina krioriteringar. mitt fokus ligger på att orka med vardagen och skolarbetet får jag ta när jag orkar. jag sover dåligt på nätterna. det tar lång tid för mig att somna och när jag väl gjort det vaknar jag på natten och är ängslig. jag funderar över livet och varför jag ens orkar kämpa varje dag om det ändå inte tycks finnas någon väg ut. när jag väl somnar igen vaknar jag innan klockan ringde och önskar att jag kunde somna om och slippa skolan. jag är aldrig utvilad utan varje dag är det vljan som håller mig vaken. jag längtar till helgerna men inte ens då kan jag slappna av. det enda som hjälper nu är mitt skrivande. det hjälper mig att bearbeta och att slappa av, samtidigt som jag får ett nytt perspektiv på mitt liv, vilket gör att jag tar livet lite lättare. jag var trots allt nära att förlora allt här i livet och jag är stolt att jag sitter här idag. tänker jag på det och på de nära jag har kanske jag kan få en stunds ro, om jag har tur.