coldplay om två dagar
hej igen kära bloggläsare. ni är inte så många somläser denna blogg, och ni är ännu färre som följer vad jag skriver. jag har med avsikt inte skrivit här på länge, har inte känt att jag behövt skriva något mer sedan sist. jag tyckte att det senaste inlägget förklarade vad jag kände på ett bra sätt och det finns inget nytt att tillägga.
men nu gör jag ett försök till att skriva oftare.
om två dagar är det Coldplay i Globen som gäller. jag har sett fram mot den dagen en längre tid nu, och det ska bli jättekul, men något saknas. jag har sett fram mot detta så länge nu att det kommer kännas så tomt när det är över. jag är rädd att jag inte ska ha något att se fram emot, och att jag ska falla tillbaka ner i skiten igen. jag har målat upp en bild av hur det kommer att kännas när jag står där och sjunger med i deras låtar, och jag är rädd att det inte kommer att vara så bra som jag tror och vill. jag måste försöka tagga ner och tänka negativt så jag kan bli positivt överraskad. men det är svårt när detta band varit en så stor del i mitt liv. deras låtar har hjälpt mig på vägen och är ett enormt stöd för mig dagligen. det kommer att bli en av de bästa dagarna i mitt liv.
levin har åkt till holland nu i tre veckor och jag saknar henne så mycket att mitt hjärta både gråter och blöder. det är först nu jag inser hur mycket jag älskar henne och hur mycket jag behöver henne i mitt liv. detta är ett test på hur det kommer att bli när vi skiljs åt efter skolan. you're the wind beneath my wings.
jag har börjar skriva på en bok om mitt liv som ska vara mitt projektarbete. känns lite läskigt och jag är orolig att jag inte ska hinna klart och att jag ska få ig. men samtidigt vill jag göra detta och jag måste berätta, annars blir jag kanske aldrig hel igen. just nu har jag kommit till den känsliga biten, nian. alla tankar och känslor snurrar inom mig när jag med ord försöker förklara hur jag egentligen mådde. det är ingen lätt sak att skriva en bok om sitt liv när det ligger en så varmt om hjärtat. det är många som sagt att dem vill läsa boken, men jag vet inte om jag är tillräckligt modig för att visa dem, visa dem mitt innersta. allt jag skriver har hänt på riktigt, och en del saker har jag aldrig berättat, för någon. en hemlighet ska förbli en hemlighet, men om jag någonsin ska kunna leva vidare måste jg berätta allt. det är jobbigt men det är nödvändigt. om jag bara får skriva som jag gör så borde det gå. jag har inget val, jag måste skriva den här boken.
detta blev ett långt inlägg, men nu kommer jag nog inte skriva på några dagar. Coldplay väntar och just nu är det allt som jag kan tänka på. jag drömmer mig iväg till en annan värld och jag ska ta vara på den tiden med dem. jag kommer att vara lycklig och förhoppningsvis kan jag leva på styrkan dem ger mig ett tag.
jag älskar coldplay!
you don't know how lovely you are <3
men nu gör jag ett försök till att skriva oftare.
om två dagar är det Coldplay i Globen som gäller. jag har sett fram mot den dagen en längre tid nu, och det ska bli jättekul, men något saknas. jag har sett fram mot detta så länge nu att det kommer kännas så tomt när det är över. jag är rädd att jag inte ska ha något att se fram emot, och att jag ska falla tillbaka ner i skiten igen. jag har målat upp en bild av hur det kommer att kännas när jag står där och sjunger med i deras låtar, och jag är rädd att det inte kommer att vara så bra som jag tror och vill. jag måste försöka tagga ner och tänka negativt så jag kan bli positivt överraskad. men det är svårt när detta band varit en så stor del i mitt liv. deras låtar har hjälpt mig på vägen och är ett enormt stöd för mig dagligen. det kommer att bli en av de bästa dagarna i mitt liv.
levin har åkt till holland nu i tre veckor och jag saknar henne så mycket att mitt hjärta både gråter och blöder. det är först nu jag inser hur mycket jag älskar henne och hur mycket jag behöver henne i mitt liv. detta är ett test på hur det kommer att bli när vi skiljs åt efter skolan. you're the wind beneath my wings.
jag har börjar skriva på en bok om mitt liv som ska vara mitt projektarbete. känns lite läskigt och jag är orolig att jag inte ska hinna klart och att jag ska få ig. men samtidigt vill jag göra detta och jag måste berätta, annars blir jag kanske aldrig hel igen. just nu har jag kommit till den känsliga biten, nian. alla tankar och känslor snurrar inom mig när jag med ord försöker förklara hur jag egentligen mådde. det är ingen lätt sak att skriva en bok om sitt liv när det ligger en så varmt om hjärtat. det är många som sagt att dem vill läsa boken, men jag vet inte om jag är tillräckligt modig för att visa dem, visa dem mitt innersta. allt jag skriver har hänt på riktigt, och en del saker har jag aldrig berättat, för någon. en hemlighet ska förbli en hemlighet, men om jag någonsin ska kunna leva vidare måste jg berätta allt. det är jobbigt men det är nödvändigt. om jag bara får skriva som jag gör så borde det gå. jag har inget val, jag måste skriva den här boken.
detta blev ett långt inlägg, men nu kommer jag nog inte skriva på några dagar. Coldplay väntar och just nu är det allt som jag kan tänka på. jag drömmer mig iväg till en annan värld och jag ska ta vara på den tiden med dem. jag kommer att vara lycklig och förhoppningsvis kan jag leva på styrkan dem ger mig ett tag.
jag älskar coldplay!
you don't know how lovely you are <3
Kommentarer
Trackback
