blood and tears

rakbladen skriker efter mig och jag lurar mig själv när jag längtar efter dem. jag vill ha tryggheten dem gav mig tillbaka, jag är trött på att fly nu. allt är en flykt undan livet, en flykt från smärtan och ångesten, en flykt från tårarna och trasigheten. jag flyr hela tiden. jag tycks inte kunna fungera utan det som gör ont, men hur länge till ska jag orka? någon gång tar allt slut och vad händer då? jag kan inte leva normalt, men jag kan heller inte bryta ihop totalt. jag tänker inte misslyckas igen, någon gång ska jag klara av livet. alt blir en flykt mot något som inte existerar. jag måste hitta det jag söker för först då kan jag sluta fly, och det är först då jag kan se om frihet existerar. jag flyr från mitt förflutna varje sekund, hela tiden finns det inom mig och gör sig påmind. kommer jag någonsin att sluta fly? livet kanske är en flykt, en flykt från mig själv, en flykt från döden. men endast framtiden kan visa om friheten finns. och så länge jag har hoppet om att finna det jag söker, så ska jag fortsätta kämpa. jag tänker inte ge upp, det finns för mycket fint i livet för att kasta bort det.


jag längtar efter rakhyvelns vassa blad mot min bleka hy, som gör stora, vackra, älskande sår. jag längtar efter frihet och jag längtar efter ett liv som fungerar. det behöver inte vara ett nomalt liv, men det måste vara ett fungerande liv. jag längtar efter kärleken och dess kraft, för den kan hjälpa mig på traven. jag måste hitta ett sätt att fungera på. men hur fan gör man det? sånt finns inte att beställa.