blood and tears

jag hatar lov! precis som varje lov är jag dessutom sjuk, så värst mycket sömn har det verkligen inte blivit. igår satt jag och mamma och jobbade på min projektrapport, tog ca 5 timmar, men klara blev vi iaf, gött! idag ska jag och mamma till ikea och kika runt, sen kanske också åka och titta på tapeter till köket som vi ska fixa till. kanske blir det även sen sväng till stan också, vem vet. känner verkligen hur viktigt det var att skriva min bok om det jag varit med om. alldeles nyss satt jag och spelade piano och sjöng en låt jag älskade, som var min favvolåt under högstadiet, och hela plötsligt flögs jag tillbaka till den tiden, och alla minnen rusade mot mig i en väldans fart. jag var tvungen att stanna upp och andas sakta, för det var obehagligt. allt finns där inom mig, och om jag är beredd kan jag plocka fram de och minnas utan att bli ledsen. men det är de gånger då jag inte är beredd som får mig att bli helt paralyserad, det är då jag blir rädd för mig själv. jag vill inget annat än att bli frisk, men samtidigt är mörkret en trygghet och jag är inte eredd att ä,mna den för att söka efter ljuset. jag har tappat tron på hjälp, och BUP kan slänga sig i väggen. som tur är har jag hunnit bli såpass gammal att jag inte får komma tillbaka dit, tack för det iaf. jag vet att jag behöver hjälp, men snart slutar jag skolan och då har jag som alla andra en oviss framtid till mötes. men kanske är min framtid lite mer oroande än de andras, för då är jag ensam igen. ensam är stark, nej, inte i mitt liv verkar det som. plus allt detta har jag också ett "matmissbruk" att reda upp och ett beroende att bli av med. som sagt, jag hatar lov.