blood and tears

har precis kommit hem efter bio med bl.a änglarna. dock barnfilm, men vad gör man inte när det är gratis. sitter här och ska börja träna på psykologin, eftersom jag har prov på torsdag. har för övrigt två radioreportage att ta tag i, en historierapport, projektarbete, svenska-bok om mig själv, och snart ramlar även en filosofiuppgift in. jag orkar inte mer! alla vet att jag mår skit, men ingen orkar ta tag i det. de skickar mig på möten hit och dit, men vi kommer aldrig fram till något egentligen. julklappar ska inhandlas men jag funderar på att bojkotta julen i år, jag orkar inte med det heller. jag är en droppe ifrån brytningsgränsen hela tiden och jag går på helspänn varje sekund. kuratorn pratar om att jag har ett beroende av att skära, och hon har nog rätt. ett beroende jag nog aldrig riktigt kom ur. som jag sa till henne: det är ingen idé med något för det finns ingen väg ut. det jag har testat har inte funkat och nu är jag inte mottaglig för någon hjälp. allt jag vill är att hitta tillbaka till livet, men det finns ingen tid till det. och finns det ingen tid till det så finns det ingen tid för något. och förresten - god jävla jul på er allihop!

nu var det verkligen länge sedan jag skrev här, har helt enkelt inte haft tid. det har varit väldigt mycket att göra i skolan och all min kraft har gått till det. har varit hos kuratorn två gånger nu och hon är faktiskt snäll och förstående, även om jag inte riktigt kan säga det jag innerst inne känner. men hon har sjäv sagt att det tar tid, och att jag förhoppningsvis snart kommer att kunna öppna mig. men jag har ändå överraskat mig själv med att säga det jag tycker, trots att det svider. idag var det även skolläkare som gällde, mamma valde att följa med. vi pratade om allt möjligt, om min nervositet att prata inför grupp, min matsituation och hur jag mår. han tror att jag inte har ett avslappnat förhållande till mat och det stämemr nog mycket väl. han föreslog nån kognitiv terapi för min nervositet och för det som gör mig obekväm i sådana situationer. men jag känner inte för det, tror inte på sådana terapier. men jag skulle i alla fall fundera på det. min älskade hanna har tagit körkort och jag är stoltast i världen över henne! nu ska jag sova, för att gå på bio med änglarna imorgon!