blood and tears

When you were here before Couldn't look you in the eyes You're just like an angel Your skin makes me cry You float like a feather In a beautiful world And I wish I was special You're so very special But I'm a creep, I'm a weirdo What the hell am I doing here I don't belong here I don't care if it hurts I want to have control I want a perfect body I want a perfect soul I want you to notice When I'm not around I wish I was special You're so very special But I'm a creep, I'm a weirdo What the hell am I doing here I dont belong here She's running out again, She's running out She's run run run running out... Whatever makes you happy Whatever you want You're so fuckin special I wish I was special But I'm a creep, I'm a weirdo What the hell am I doing here I dont belong here I dont belong here

förlåt mig. jag är världens sämsta vän. förlåt att jag aldrig hör av mig. förlåt att jag tackar nej när ni vill träffas. förlåt att jag sviker. förlåt för min nedstämdhet. förlåt för mitt hat. förlåt för mina tankar. förlåt för att jag sårat er. förlåt mig för allt dumt jag gjort. förlåt mig för allt dumt jag kommer göra. förlåt mig. jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

den femtonde januari 2006, alltså för precis tre år sedan, fick jag svar på det mejlet jag skickat dagen innan. nu hade jag berättat min hemlighet och läraren jag skickat det till hade svarat. nu skulle mitt liv förändras för alltid och jag skulle vara honom evigt tacksam. tack.

för exakt tre år sedan på dagen gjorde jag ett val som förändrade mitt liv, för alltid. jag bestämde mig för att ta tag i problemen och söka hjälp. det tog lång tid innan jag vågade skicka det där mejlet, och ångesten höll mig vaken hela natten. visst gör det ont när jag tänker tillbaka, men jag är glad och stolt att jag ändå sökte hjälp. om man bara sträcker ut handen finns det alltid någon som tar emot den. det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans, du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam. denna dag kommer alltid vara speciell för mig och den betyder otroligt mycket för mig. det är en dag av reflektion och minnen, men också en dag full av ångest och hat. såklart kommer det som hände alltid finnas inom mig, men jag har med åren lärt mig att bearbeta det. utan er hade jag inte klarat det, så tack!

jag har lovat mig själv att inte skriva här längre, utan försöka prata om mina känsor istället. men ändå kommer jag hela tiden tillbaka hit... fredagen den trettonde januari 2006 förändrade mitt liv för alltid. det var då jag bestämde mig för att söka hjälp, och det var då jag försökte dikta ihop det mejl jag dagen därpå skulle skicka. 13, 14 och 15:e januari kommer alltid att vara speciella datum för mig. hade jag inte tagit mitt förnuft till fånga och sökt hjälp hade jag med största sannolikhet inte suttit här idag. jag är stolt och glad, men samtidigt gör det ont i mig när jag tänker tillbaka. jag är alltid mer deprimerad och mer ledsen under dessa dagar, och i år är inget undantag. tre år har gått, men jag minns det som igår. det gör ont i mig när jag tänker på hur dåligt jag faktiskt mådde, men ibland längtar jag tillbaka. jag vill ta mig till roten i mina problem och reda ut hur det blev som det blev. jag gråter när jag gång på gång tvingar mig själv att minnas, för det är just minnena som svider mest. alla tankar och alla känslor kommer tillbaka och jag chockeras när jag lurar mig själv varje gång. enda sättet för mig att kunna andas är genom skärandet, men jag har lovat mig själv att inte gå den vägen, att inte fly längre. istället ska jag möta mitt mörker och prata ut om hur jag mår. jag överraskas av mitt mod och att jag faktiskt klarar av att säga saker jag aldrig sagt förut. kanske är det för att jag berättar det mesta i min bok, och därför vågar säga det jag innerst inne känner. imorgon är det nytt möte med kuratorn som gäller, och jag hoppas att det hjälper lite. imorgon vet jag att jag kommer må skit för den 14:e januari är en speciell dag. det var då jag verkligen vågade skicka mejlet som skulle förändra mitt liv - för alltid. tack!

idag blir jag 19 år...