blood and tears

imorn är det kuratorn som gäller och för första gång har jag inte direkt någon lust att gå. mitt hopp om att bli helt bra har för länge sedan tynat bort, och det tycks ändå bara bli sämre. men jag tänker ändå gå dit imorn, och denna gång ska jag vara ärlig. det har jag i och för sig varit förut med, men nu ska jag säga det som värker inom mig. även om jag inte vet det, så känner jag ändå att det finns något som gnager inom mig och som får mig att må illa på riktigt. och jag tror att det är känslan av hopplöshet och meningslöshet som spökar igen, fy fan. jag har gråtit varje kväll de senaste 3 dagarna, och nu är jag jävligt trött på det. jag vet varför jag gråter, men samtidigt inte. jag gråter för det som hände med mig en gång i tiden, jag gråter för att jag fortfarande 3 år senare inte tycks ha lärt mig ett jävla dugg, och jag gråter för att det inte finns någon framtiden för en förlorad själ som jag. jag gråter för min morbror som förmodligen dör snart, och jag gråter för att livet är jävla orättvist. min framtid är förstörd innan den ens har börjat. jag kan inte få jobb för ingen vill anställa en blyg tjej utan erfarenhet, med dåliga betyg och en negativ självbild. inte ens jag själv hade velat arbeta med en sådan person. men jag kan heller inte plugga eftersom jag har varit skoltrött som åttan, och jag skulle totalt bryta ihop om jag skulle sätta mig i skolbänken igen frivilligt. det jag behöver är hjälp, men den hjälpen finns inte att få. för att få hjälp i detta sjuka samhälle måste man vara riktigt sjuk, och endast de allra sjukaste få hjälp. och om jag knappt fick hjälp när jag var självmordsbenägen med ärr på armarna, hur fan skulle jag då få hjälp nu?! då ville jag inte bli frisk för jag trivdes i mörkret, nu är jag istället rädd för det. mörkret har de senaste månaderna blivit min största rädsla i livet. jag vill bli frisk men jag vet nu att jag inte klarar det på egen hand, mina tankar gnager sönder mig när jag är ensam. men jag är en ensamvarg som älskar att vara själv, någon som kan räkna ut den ekvationen? alltså, i detta samhälle vi lever i måste man falla djupt för att få hjälp, men jag vill inte det. jag vill komma till ett ställe där jag kan andas, och där det finns människor som verkligen vill hjälpa. men jag vet att ett sådant ställe inte finns, för jag är ensam i min värld av hat. det ska jag säga till kuratorn imorn.

min ängel hanna befinner sig nu i spanien i 4 veckor, och jag saknar henne fruktansvärt mycket! hade inte träffat henne på några veckor innan hon åkte, men några dagar hon for träffades vi, och hon får mig alltid att le. hennes skratt är bland det bästa jag vet, och hon får mig att alltid ha en mening med mitt liv. men nu är hon i spanien, och nu inser jag att jag inte klarar mig utan henne. när jag inte har något att göra brukar jag ringa eller messa henne men det går inte nu. istä llet sitter jag här och läser hennes blogginlägg och försöker att inte tänka på hur lång tid det är kvar tills hon kommer hem. i höstas åkte min andra ängel levin iväg i 3 veckor, och även det var en evighet. men nu är det 4 veckor som gäller, och jag hade verkligen behövt hanna vid min sida nu...men jag får hålla hoppet vid liv och vänta tills hon kommer hem, även om det blir svårt. hon är ju faktiskt min ängel, och änglar kommer inte på beställning, det bara finns där. saknar dej hanna <3

jag hatar lov! precis som varje lov är jag dessutom sjuk, så värst mycket sömn har det verkligen inte blivit. igår satt jag och mamma och jobbade på min projektrapport, tog ca 5 timmar, men klara blev vi iaf, gött! idag ska jag och mamma till ikea och kika runt, sen kanske också åka och titta på tapeter till köket som vi ska fixa till. kanske blir det även sen sväng till stan också, vem vet. känner verkligen hur viktigt det var att skriva min bok om det jag varit med om. alldeles nyss satt jag och spelade piano och sjöng en låt jag älskade, som var min favvolåt under högstadiet, och hela plötsligt flögs jag tillbaka till den tiden, och alla minnen rusade mot mig i en väldans fart. jag var tvungen att stanna upp och andas sakta, för det var obehagligt. allt finns där inom mig, och om jag är beredd kan jag plocka fram de och minnas utan att bli ledsen. men det är de gånger då jag inte är beredd som får mig att bli helt paralyserad, det är då jag blir rädd för mig själv. jag vill inget annat än att bli frisk, men samtidigt är mörkret en trygghet och jag är inte eredd att ä,mna den för att söka efter ljuset. jag har tappat tron på hjälp, och BUP kan slänga sig i väggen. som tur är har jag hunnit bli såpass gammal att jag inte får komma tillbaka dit, tack för det iaf. jag vet att jag behöver hjälp, men snart slutar jag skolan och då har jag som alla andra en oviss framtid till mötes. men kanske är min framtid lite mer oroande än de andras, för då är jag ensam igen. ensam är stark, nej, inte i mitt liv verkar det som. plus allt detta har jag också ett "matmissbruk" att reda upp och ett beroende att bli av med. som sagt, jag hatar lov.

nu är det äntligen lov igen, men denna gång har jag faktiskt inte längtat efter det så värst mycket. har massor att plugga och minst tusen saker jag måste göra. dessutom brukar jag alltid må piss under lov, så jag har inte direkt några höga förväntningar på detta lov. igår var jag med mamma och hennes vänner på bio, män som hatar kvinnor. jag hade inte en aning om vad den handlade om (eftersom jag är en av de få som aldrig läst böckerna och inte har en susning om vad hysterin handlar om), men jag måste ändå medge att den var riktigt bra. och coola kläder hade en av karaktärerna också, ett plus i kanten. mamma och jag pratade om projektarbetet igår när vi åkte hem från bion, och hon erbjöd sig att läsa boken och rätta, vilket hon sagt förut. jag vill egentligen inte att hon ska läsa boken, men samtidigt vill jag berätta hela sanningen och kanske må bättre. så idag sa jag att hon, och syrran, får läsa boken men det sker på egen risk. mycket av det som står i boken vet jag att de egentligen inte vill läsa, men det är lika bra att sanningen kommer fram. och eftersom jag ändå inte kan prata om det så är det lika bra att de läser boken så de förstår. fast jag gjorde en deal med mamma. om hon läser boken måste hon lova mig att inte prata om vad som står i den, och inte tjata. får se hur det blir med det. just det, tack per för den nya designen! nice nice nice :)