smärtan svider
hon tog min hand i sin och så skuttade vi iväg uppför backen. jag vet inte vad hon sa, för jag var upptagen med att inse att det var just detta som livet handlade om. detta var kärlek. detta är kärlek.
i tisdags åkte jag med mina änglar, ida och maja till skutberget. vi badade och jag var i förvånadsvärt länge. nästan längst av alla. sedan kom getingarna och attackerade idas apelsin, så vi begav oss hemåt. alla vandrade hem till ida medans jag begav mej hemåt för lite sömn. sedan dess har jag slappat, och slappat ännu lite till. imorn hoppas jag att solen sticker fram så jag kan åka och bada och sola. kanske får jag ida med mej en liten stund också. förhoppningsvis.
grattis syster yster på elin-dagen! <3
skolan börjar sakta men säkert att göra sej påmind. jag har inte tänkt nästan något alls på det, men nu kommer det fram mer och mer. jag vill inte, jag vill verkligen inte. men jag måste. smärtan svider inom mej och tårarna bryter ned mej.
men nu är jag vän med tårarna. dem har spelat en stor roll i mitt liv och det är ofta dem som har fått mej att kämpa vidare. att tro att "snart vänder det". det var det som räddade mej. min tro på att det kommer en bättre dag, att imorgon vänder det. jag vet inte hur jag lyckades hålla det hoppet vid liv, eftersom morgondagen oftast var ännu sämre.
jag har fått höra att jag var modig, och det kanske jag var. men samtidigt var jag feg, så feg. men jag bet ihop, bokstavligt talat, och fortsatte att kämpa. det viktiga är att inte ge upp. jag gav upp vid några tillfällen, men jag hade turen att ha någon som drog mej upp, som sträckte ut en hjälpande hand och som ville att jag skulle må bra.
"Jag vet hur svårt det är att orka när allting känns fullkomligt meningslöst. Man måste orka, orka ta emot hjälp. Man måste våga, för det är en fråga om mod, och det gäller att inse att man är värd att må bra."
"Jag vill inte leva så. Jag vill inte fly. Jag är trött på att alltid må dåligt och jag tror att jag kommer att klara det här."
"Jag tänker inte försvinna. Men jag vet inte hur man stannar kvar, vet inte hur man styr om tankarna, vet inte hur mycket jag orkar. Men jag ska orka för jag älskar dig, jag älskar hela min familj."
i tisdags åkte jag med mina änglar, ida och maja till skutberget. vi badade och jag var i förvånadsvärt länge. nästan längst av alla. sedan kom getingarna och attackerade idas apelsin, så vi begav oss hemåt. alla vandrade hem till ida medans jag begav mej hemåt för lite sömn. sedan dess har jag slappat, och slappat ännu lite till. imorn hoppas jag att solen sticker fram så jag kan åka och bada och sola. kanske får jag ida med mej en liten stund också. förhoppningsvis.
grattis syster yster på elin-dagen! <3
skolan börjar sakta men säkert att göra sej påmind. jag har inte tänkt nästan något alls på det, men nu kommer det fram mer och mer. jag vill inte, jag vill verkligen inte. men jag måste. smärtan svider inom mej och tårarna bryter ned mej.
men nu är jag vän med tårarna. dem har spelat en stor roll i mitt liv och det är ofta dem som har fått mej att kämpa vidare. att tro att "snart vänder det". det var det som räddade mej. min tro på att det kommer en bättre dag, att imorgon vänder det. jag vet inte hur jag lyckades hålla det hoppet vid liv, eftersom morgondagen oftast var ännu sämre.
jag har fått höra att jag var modig, och det kanske jag var. men samtidigt var jag feg, så feg. men jag bet ihop, bokstavligt talat, och fortsatte att kämpa. det viktiga är att inte ge upp. jag gav upp vid några tillfällen, men jag hade turen att ha någon som drog mej upp, som sträckte ut en hjälpande hand och som ville att jag skulle må bra.
"Jag vet hur svårt det är att orka när allting känns fullkomligt meningslöst. Man måste orka, orka ta emot hjälp. Man måste våga, för det är en fråga om mod, och det gäller att inse att man är värd att må bra."
"Jag vill inte leva så. Jag vill inte fly. Jag är trött på att alltid må dåligt och jag tror att jag kommer att klara det här."
"Jag tänker inte försvinna. Men jag vet inte hur man stannar kvar, vet inte hur man styr om tankarna, vet inte hur mycket jag orkar. Men jag ska orka för jag älskar dig, jag älskar hela min familj."
every place i go i think of you
de senaste dagarna har varit fyllda med sol, bad, umgänge, filmer och chips! jag ska inte klaga, det har varit riktigt underbart. imorn drar familjen iväg till norge, men vi kommer hem tisdag kväll. sen hoppas jag att resten av veckan blir fylld med glädje och skratt och mer sol.
jag har lyckats att intefalla tillbaka nu under sommaren. jag måste dock medge att det var jäkligt tufft i början av sommaren, men jag är stolt att jag kommit hit och att jag ändå mår bätter än jag trodde jag skulle göra. men jag kan inte slappna av helt för jag vet hur fort vinden vänder och det kräver endast en knuff i fel riktning för att jag ska bli sjuk igen. alla minnen som hemsöker mej varje kväll och varje natt skulle kunna få mej att bryta ihop totalt, men jag måste kämpa emot dem. smärtan kan ingen av er förstå, jag måste leva själv med det här.
"De säger att jag inte är sjuk, men de vet också att allt inte är som det ska. Men det är bara jag som vet att det är jag själv som är felet och inte mamma och pappa eller skolan. Jag känner mig sjuk."
"Jag tror inte att någon vill dö. Alla vill bli räddade. Men de som har gett upp hoppet om räddning, de vill dö."
jag skriver detta för jag vill att ni ska förstå, jag vill att ni ska förstå mej. men för att ni ska göra det måste jag berätta, om allt. men ibland tar orden slut och då finner jag det i min favoritbok, vingklippt ängel. mina känslor och tankar finner ord som jag själv inte kan säga. denna bok har varit med mej från början, från det jobbiga och än idag hugger den tag om mitt hjärta för hela tiden känner jag igen mej. smärtan, ångesten och hopplösheten hon beskriver finns inom mej. precis som hon har jag mina änglar och ingen kan ta deras plats. dem var med när jag föll i bitar, men de var också där och hjälpte mej att klistra ihop dem igen. jag älskar dem av hela mitt hjärta och det kan ingen ta ifrån mej.
det finns dem som tror att dem känner mej och som vet det mesta om mej. men allt det är en lögn. ni kommer aldrig att känna mej, för inte ens jag känner mej själv. jag kan inte förklara så att ni ska förstå, för ni kände inte den jag var innan jag blev sjuk. mina änglar vet skillnaden mellan det jag var innan och den jag blev när allt föll i bitar.
mina tårar kan inte ta slut för smärtan och ångesten bränner hål inuti mej.
"Det är så många fel överallt, så många hål. Men jag hittar inget material att fylla dem med och ser heller ingen mening med det. Ett hål är ett hål. Ett hål kan möjligtvis temporärt fyllas ut, men hålet förblir ändå ett hål."
och ni kan inte laga det. det är försent för det.
jag har lyckats att intefalla tillbaka nu under sommaren. jag måste dock medge att det var jäkligt tufft i början av sommaren, men jag är stolt att jag kommit hit och att jag ändå mår bätter än jag trodde jag skulle göra. men jag kan inte slappna av helt för jag vet hur fort vinden vänder och det kräver endast en knuff i fel riktning för att jag ska bli sjuk igen. alla minnen som hemsöker mej varje kväll och varje natt skulle kunna få mej att bryta ihop totalt, men jag måste kämpa emot dem. smärtan kan ingen av er förstå, jag måste leva själv med det här.
"De säger att jag inte är sjuk, men de vet också att allt inte är som det ska. Men det är bara jag som vet att det är jag själv som är felet och inte mamma och pappa eller skolan. Jag känner mig sjuk."
"Jag tror inte att någon vill dö. Alla vill bli räddade. Men de som har gett upp hoppet om räddning, de vill dö."
jag skriver detta för jag vill att ni ska förstå, jag vill att ni ska förstå mej. men för att ni ska göra det måste jag berätta, om allt. men ibland tar orden slut och då finner jag det i min favoritbok, vingklippt ängel. mina känslor och tankar finner ord som jag själv inte kan säga. denna bok har varit med mej från början, från det jobbiga och än idag hugger den tag om mitt hjärta för hela tiden känner jag igen mej. smärtan, ångesten och hopplösheten hon beskriver finns inom mej. precis som hon har jag mina änglar och ingen kan ta deras plats. dem var med när jag föll i bitar, men de var också där och hjälpte mej att klistra ihop dem igen. jag älskar dem av hela mitt hjärta och det kan ingen ta ifrån mej.
det finns dem som tror att dem känner mej och som vet det mesta om mej. men allt det är en lögn. ni kommer aldrig att känna mej, för inte ens jag känner mej själv. jag kan inte förklara så att ni ska förstå, för ni kände inte den jag var innan jag blev sjuk. mina änglar vet skillnaden mellan det jag var innan och den jag blev när allt föll i bitar.
mina tårar kan inte ta slut för smärtan och ångesten bränner hål inuti mej.
"Det är så många fel överallt, så många hål. Men jag hittar inget material att fylla dem med och ser heller ingen mening med det. Ett hål är ett hål. Ett hål kan möjligtvis temporärt fyllas ut, men hålet förblir ändå ett hål."
och ni kan inte laga det. det är försent för det.
ängeln utan förflutet
imorn ska jag med ida-bruden till skutberget tidigt som satan. hon går upp med tuppen medans jag sover tills jag blir väckt. men nu har vi bestämt (eller ja, hon) att vi ska vara där tidigt för att få bra plats. så jag har ställt klockan på 9.15, bussen eller sjussen går 10. fy. men vad gör man inte för sina vänner. sen ska jag träffa hena för lite filmkväll. detta är sommar för mej.
"Jag försökte tafatt skära upp ena handleden, och trots att jag inte vågade trycka tillräckligt hårt för att lyckas smög sig små droppar av blod fram. Alldeles som röda sammetstårar. Så vackra! Det var vid det tillfället det började. Det var då jag upptäckte den fysiska smärtans befrielse och blodets skönhet. Detta är en besatthet som genomsyrat mitt innersta under hela tonårstiden. Jag och rakbladen, som jag samlar på, har en intensiv relation. Men oftast skär jag mig inte för att dö, utan för att överleva. Skärandet är mitt sätt att hantera alla starka känslor som överväldigar mig och som jag inte annars vet hur jag ska hantera."
"Jag vill vara ängeln utan förflutet. Jag vill skära bort minnena, klippa bort dem. Jag vill vara utan. Jag vill vara hon som står i nuet utan att ha tagit några steg dit. Hon som försvinner från nuet utan några steg bort. Hon som aldrig var eller kommer att vara. Hon som bara är. Men jag är rädd för nuet. Mest av allt är jag rädd att det förflutna är nuet. Jag vill vara friheten. Jag vill vara ängeln utan förflutet. Är jag ängeln utan förflutet nu? Är jag...? Nej. Jag är ängeln utan framtid. Med sönderskurna armar och regn i ögonen. Men om man dödar ängeln utan framtid är det då ängeln utan förflutet kommer? Ängeln utan förflutet kanske är döden."
/vingklippt ängel
det är så jag känner det.
jag tror på änglaskap
grattis till mej själv! idag är det kristinadagen vilket betyder att lilla jag har namnsdag. när jag var liten brukade vi fira det, eftersom det alltid fanns tårta kvar sedan syrran födelsedag, men nu har vi slutat med det. men pengar fick jag av farmor och farfar så jag går ju inte lottlös ut direkt.
syrran och jag ska kanske dra iväg till skutberget sedan för att ta oss ett dopp. och det lär inte bli så mycket mer än det eftersom jag alltid ska frysa så in i helvete mycket. jag får packa ner tjock tröja.
jag saknar min älskade levin, och hon har bara varit borta i några dagar. hanna träffade jag i tisdags och det var riktigt skoj. vi skrattade och skojade som vi alltid gör. det är något speciell mellan oss som gör att vi förstår varann utan ord. vi behöver bara titta på varandra så vet vi, vi vet allt. "jag tror på änglaskap" och hanna är min ängel <3
hena har också namnsdag idag (typ) så congrat's!
ta mej till kärlek, ta mej till kärlek, ta mej till kärlek, ta mej till kärlek, ta mej till kärlek, ta mej till kärlek
syrran och jag ska kanske dra iväg till skutberget sedan för att ta oss ett dopp. och det lär inte bli så mycket mer än det eftersom jag alltid ska frysa så in i helvete mycket. jag får packa ner tjock tröja.
jag saknar min älskade levin, och hon har bara varit borta i några dagar. hanna träffade jag i tisdags och det var riktigt skoj. vi skrattade och skojade som vi alltid gör. det är något speciell mellan oss som gör att vi förstår varann utan ord. vi behöver bara titta på varandra så vet vi, vi vet allt. "jag tror på änglaskap" och hanna är min ängel <3
hena har också namnsdag idag (typ) så congrat's!
ta mej till kärlek, ta mej till kärlek, ta mej till kärlek, ta mej till kärlek, ta mej till kärlek, ta mej till kärlek
grattis elin! <3
idag fyller min kära syster yster 21 år, och det ska firas! först var det uppvaktning av familjen som gällde och senare blir det tårta, med dem närmsta.
grattis till HENA också som har namnsdag idag!
grattis till HENA också som har namnsdag idag!
...
pappa ropade alldeles nyss att jag skulle skynda mej att titta på tvåan, carlstad uniteds tränare var med på sportnytt. snabb som få var tv:n på och jag satt stum framför inslaget. tränarna hoppar av. NEJ!
men sedan insåg jag varför, och jag stöttar dem till hundra.
carlstads skyttekung, pär eriksson, skrev på för allsvenska gais utan att tala om det för styrelsen. styrelsen hade själva trott att det skulle bli örgryte till sist. så dem bestämde sej för att stänga av pär hela säsongen (pengar spelade också en stor roll, men inte så stor roll för mej så att jag ska skriva om det). släng er i väggen säger jag bara. dessutom är ordförande så smart att gå ut och säga att pär inte gjort något fel - varför jag då inte fattar att dem stänger av honom! så tränarna hoppar av i protest och spelarna hotar med avhoppning även dem.
bra gjort styrelsen i carlstad united - nu har ni varken tränare eller spelare!
men nog om det.
idag har jag lekt med ida, vilket alltid är skoj. speciellt skoj var det idag då hon flippade ur totalt hemma hos sej och skrattade som aldrig förr. mycket kul tyckte jag.
HENA ringde förut och undrade om jag ville träffa henne imorn, och hänga med henne till stan. självklart tackade jag lyckligt ja. det finns inget och ingen som får mej att glömma all smärta som hanna, hon gör mej alltid glad och hennes skratt är det vackraste som finns. <3
på onsdag fyller syrran 21, och på måndag drar vår familj till norge, fast vi kommer tillbaka på tisdag igen så jag ska nog överleva.
det var nog allt för nu.
men sedan insåg jag varför, och jag stöttar dem till hundra.
carlstads skyttekung, pär eriksson, skrev på för allsvenska gais utan att tala om det för styrelsen. styrelsen hade själva trott att det skulle bli örgryte till sist. så dem bestämde sej för att stänga av pär hela säsongen (pengar spelade också en stor roll, men inte så stor roll för mej så att jag ska skriva om det). släng er i väggen säger jag bara. dessutom är ordförande så smart att gå ut och säga att pär inte gjort något fel - varför jag då inte fattar att dem stänger av honom! så tränarna hoppar av i protest och spelarna hotar med avhoppning även dem.
bra gjort styrelsen i carlstad united - nu har ni varken tränare eller spelare!
men nog om det.
idag har jag lekt med ida, vilket alltid är skoj. speciellt skoj var det idag då hon flippade ur totalt hemma hos sej och skrattade som aldrig förr. mycket kul tyckte jag.
HENA ringde förut och undrade om jag ville träffa henne imorn, och hänga med henne till stan. självklart tackade jag lyckligt ja. det finns inget och ingen som får mej att glömma all smärta som hanna, hon gör mej alltid glad och hennes skratt är det vackraste som finns. <3
på onsdag fyller syrran 21, och på måndag drar vår familj till norge, fast vi kommer tillbaka på tisdag igen så jag ska nog överleva.
det var nog allt för nu.
happy days
nästan hela veckan har jag träffat ida, vi har spelat spel, fotat och bara umgåtts. igår träffade jag också levin och idag var hon och jag på bio och såg mamma mia. riktigt bra film faktiskt, trots att jag störde mej på att "ring ring" aldrig spelades och att dem hade gjort om en del texter. för övrigt var den jättebra.
levin åker till norge på måndag, och jag kommer få abstinens, jag klarar mej inte utan henne helt enkelt. jag har ju ida och hanna iaf.
appropå hanna, eller HENA, så saknar jag henne och måste träffa henne snart.
nu ska jag försöka sova och jag hoppas jag drömmer lyckliga drömmar fyllda med kärlek och sång!
godnatt
jag ska finna det jag söker
är det någon som läser denna blogg, eller är jag helt ensam?
jag har alltid stört mej på människor som inte uppdaterar sina bloggar, speciellt under sommaren.
nu är jag en av dem.
jag har inte haft kraft eller ork att skriva, och har dessutom inte vetat vad jag ska skriva om. dagarna går och inget speciellt händer. jag träffar vänner, slappar framför filmer och OC, äter mat och ligger sömnlös och funderar över livet. roligt, eller hur?
det tar upp till 2 timmar för mej att somna på kvällen, och då vaknar jag ändå flera gånger under natten. det enda jag vill är att få sova ut så jag blir pigg. nej då, det ska vara så jävla svårt att få någon blund. telefonen ringer vid 10 (eller kanske vid 11 om han i himlen är riktigt snäll), varje dag känns det som. snälla, kan jag inte bara få sova lite. nej, nu går jag runt och halvsover igenom dagarna istället. funderar seriöst på att sova nu, så kanske jag hinner somna innan klockan blir alltför mycket.
jag tror inte jag vet vem jag är. eller, jag menar...jag känner inte mej själv. vem är jag? vem fan är denna lilla skitunge som bara skiter i allt och ställer till det för sej? vem är hon? känner jag henne?
bara frågor, inga svar.
jag har inte skrivit på länge för jag har inte haft något att uppdatera sedan sist. livet rullar på, och jag vet varken ut eller in. jag är trött, sliten och snart sjuk också tror jag. aptiten har jag tappat och familjen påminner mej ständigt att jag måste äta. jag känner inte det själv. jag vet inte vad hunger är. idag bjöds det på pannkakor hemma, och jag fick inte ens i mej 2 och jag som alltid annars brukar slänga i mej dem där pannkakorna. nu tog det säkert 30 minuter och då åt jag inte upp allt. herregud, vad är det som sker? är det verkligen jag där inne? är det jag under den hårda fasaden, under tårarna och under skinnet. är det jag?
det är jag, och det är såhär mina senaste år har sett ut. när ska det vara över, när blir jag den anna jag en gång var? hon är borta, och kommer aldrig tillbaka. jag har slutat leta för hon kommer aldrig att hittas. jag kommer aldrig att hitta tillbaka till den jag var. det är försent för det nu, det har det alltid varit.
jag tar en dag i taget och så länge jag har något att älska och någon som älskar mej tillbaka ska jag kämpa för ett bättre liv.
för jag ska finna det jag söker.
jag har alltid stört mej på människor som inte uppdaterar sina bloggar, speciellt under sommaren.
nu är jag en av dem.
jag har inte haft kraft eller ork att skriva, och har dessutom inte vetat vad jag ska skriva om. dagarna går och inget speciellt händer. jag träffar vänner, slappar framför filmer och OC, äter mat och ligger sömnlös och funderar över livet. roligt, eller hur?
det tar upp till 2 timmar för mej att somna på kvällen, och då vaknar jag ändå flera gånger under natten. det enda jag vill är att få sova ut så jag blir pigg. nej då, det ska vara så jävla svårt att få någon blund. telefonen ringer vid 10 (eller kanske vid 11 om han i himlen är riktigt snäll), varje dag känns det som. snälla, kan jag inte bara få sova lite. nej, nu går jag runt och halvsover igenom dagarna istället. funderar seriöst på att sova nu, så kanske jag hinner somna innan klockan blir alltför mycket.
jag tror inte jag vet vem jag är. eller, jag menar...jag känner inte mej själv. vem är jag? vem fan är denna lilla skitunge som bara skiter i allt och ställer till det för sej? vem är hon? känner jag henne?
bara frågor, inga svar.
jag har inte skrivit på länge för jag har inte haft något att uppdatera sedan sist. livet rullar på, och jag vet varken ut eller in. jag är trött, sliten och snart sjuk också tror jag. aptiten har jag tappat och familjen påminner mej ständigt att jag måste äta. jag känner inte det själv. jag vet inte vad hunger är. idag bjöds det på pannkakor hemma, och jag fick inte ens i mej 2 och jag som alltid annars brukar slänga i mej dem där pannkakorna. nu tog det säkert 30 minuter och då åt jag inte upp allt. herregud, vad är det som sker? är det verkligen jag där inne? är det jag under den hårda fasaden, under tårarna och under skinnet. är det jag?
det är jag, och det är såhär mina senaste år har sett ut. när ska det vara över, när blir jag den anna jag en gång var? hon är borta, och kommer aldrig tillbaka. jag har slutat leta för hon kommer aldrig att hittas. jag kommer aldrig att hitta tillbaka till den jag var. det är försent för det nu, det har det alltid varit.
jag tar en dag i taget och så länge jag har något att älska och någon som älskar mej tillbaka ska jag kämpa för ett bättre liv.
för jag ska finna det jag söker.
gotta find a way to get home strong, gotta find a way back home
gotta find a way to get home strong,
gotta find a way back home.
vaknade tidigt, runt 9 ca, och slappade ett bra tag. sedan bar det av till stan vid 10.30 (!!!) och mamma köpte två tröjor till mej, en vit tjock och en liten tunnare, kort röd. mycket nöjd var jag. sedan åkte vi till bergvik och mötte pappa där, sedan blev det lite införskaffning av mat och sedan tacos hemma, mums. ida svängde förbi och vi spelade spel, sjöng schlager, väldigt vackert, och sedan lite mer spel. efter det har jag tittat på OC konstant och har snart avverkat säsong 1 igen. imorn är det nog ikea som gäller, ska kolla på lampa och en hylla. sedan är mina vitaminer slut och mamma trotsar på att jag måste ha dem, och eftersom vi glömt köpa nya nu i flera dagar måste vi göra det imorn, för då är de slut.
det var nog allt för nu.
sommaren går i lagom takt och jag håller mej i skinnet och påminner mej ständigt om dem bra dagarna.
alla har en ryggsäck med förflutet i. ryggsäcken kan vara olika tung beroende på hur mycket man har i den. min råkar vara väldigt tung, men tyngre har den varit. om ryggsäcken blir för tung börjar axlarna att värka och stigen framför dej känns plötsligt vädigt lång. då måste man lätta på ryggsäcken och ta bort dem tunga och jobbiga sakerna man har i den. då blir det lättare att gå och man orkar se framåt. men ibland kan det vara svårt att ta bort vissa saker i ryggsäcken för man är van att ha dem i.
jo, ibland kan det vara svårt att göra rätt val, jävligt svårt. men tro mej, det är värt det. man måste få perspektiv på livet och det är det svårt att få om man fastnat. hjälp finns att få, bara man ber om den. var inte rädd för sanningen, den kommer bara att hjälpa dej. och framför allt, inse att du är värd att älskas. ju fortare du inser det, desto fortare blir du bra igen. och till slut, ge inte upp. no matter what, keep on fighting for a better day. that day will come sooner or later, trust me on this one. kämpa på och var rädd om dej själv. it's worth it.
jag kämpar fortfarande med den insynen.
gotta find a way back home.
vaknade tidigt, runt 9 ca, och slappade ett bra tag. sedan bar det av till stan vid 10.30 (!!!) och mamma köpte två tröjor till mej, en vit tjock och en liten tunnare, kort röd. mycket nöjd var jag. sedan åkte vi till bergvik och mötte pappa där, sedan blev det lite införskaffning av mat och sedan tacos hemma, mums. ida svängde förbi och vi spelade spel, sjöng schlager, väldigt vackert, och sedan lite mer spel. efter det har jag tittat på OC konstant och har snart avverkat säsong 1 igen. imorn är det nog ikea som gäller, ska kolla på lampa och en hylla. sedan är mina vitaminer slut och mamma trotsar på att jag måste ha dem, och eftersom vi glömt köpa nya nu i flera dagar måste vi göra det imorn, för då är de slut.
det var nog allt för nu.
sommaren går i lagom takt och jag håller mej i skinnet och påminner mej ständigt om dem bra dagarna.
alla har en ryggsäck med förflutet i. ryggsäcken kan vara olika tung beroende på hur mycket man har i den. min råkar vara väldigt tung, men tyngre har den varit. om ryggsäcken blir för tung börjar axlarna att värka och stigen framför dej känns plötsligt vädigt lång. då måste man lätta på ryggsäcken och ta bort dem tunga och jobbiga sakerna man har i den. då blir det lättare att gå och man orkar se framåt. men ibland kan det vara svårt att ta bort vissa saker i ryggsäcken för man är van att ha dem i.
jo, ibland kan det vara svårt att göra rätt val, jävligt svårt. men tro mej, det är värt det. man måste få perspektiv på livet och det är det svårt att få om man fastnat. hjälp finns att få, bara man ber om den. var inte rädd för sanningen, den kommer bara att hjälpa dej. och framför allt, inse att du är värd att älskas. ju fortare du inser det, desto fortare blir du bra igen. och till slut, ge inte upp. no matter what, keep on fighting for a better day. that day will come sooner or later, trust me on this one. kämpa på och var rädd om dej själv. it's worth it.
jag kämpar fortfarande med den insynen.
when you try your best, and you succeed!
syrran hämtade posten i morse och ropade att det fanns ett kuvert till mej. jag visste på en gång att det var resultatet från provet jag gjorde i sommarskolan. hjärtat slog några extra slag och allt stannade. jag visste att en person hade fått sitt kuvert igår, och hon hade blivit godkänd, så jag var helt hundra på att jag inte skulle vara det. jag ville inte öppna kuvertet, men mamma och syrran ville absolut veta vad jag hade fått. jag öppnade lite försiktigt för att bara kika in, och där stod det: du har erhållit betyget: G!
woho! jag klarade det och blev mer än glad. varken syrran eller mamma kunde inse att jag faktiskt hade klarat det, trots alla svårigheter jag haft. äntligen slipper jag räkna ett enda tal mer! jag har nog inte riktigt insett att jag faktiskt klarat av det, jag misslyckades inte för en gång skull. jag kan inte beskriva min glädje och nu kan jag njuta av sommaren istället för att räkna. ibland är han uppe i himlen jävligt schysst måste jag säga.
nu bär det snart iväg till rix fm festival med familjen och förhoppningsvis HENA (som hon själv så fint brukar kalla sej). jag är förväntansfull över att få se rongedal och brolle, ska bli riktigt skoj. sen har mamma lovat att bjuda mej på dricka eftersom jag varit så duktig och klarade av provet. och jag som trodde att jag skulle gå ur 2:an med två ig, nu har jag inga!
men nu ska jag inte bli för uppspelt, jag vet att det kommer en dålig dag snart ändå.
men jag tänker då njuta till fullo över att ha klarat något som tycktes vara helt omöjligt.
idag är en bra dag.
woho! jag klarade det och blev mer än glad. varken syrran eller mamma kunde inse att jag faktiskt hade klarat det, trots alla svårigheter jag haft. äntligen slipper jag räkna ett enda tal mer! jag har nog inte riktigt insett att jag faktiskt klarat av det, jag misslyckades inte för en gång skull. jag kan inte beskriva min glädje och nu kan jag njuta av sommaren istället för att räkna. ibland är han uppe i himlen jävligt schysst måste jag säga.
nu bär det snart iväg till rix fm festival med familjen och förhoppningsvis HENA (som hon själv så fint brukar kalla sej). jag är förväntansfull över att få se rongedal och brolle, ska bli riktigt skoj. sen har mamma lovat att bjuda mej på dricka eftersom jag varit så duktig och klarade av provet. och jag som trodde att jag skulle gå ur 2:an med två ig, nu har jag inga!
men nu ska jag inte bli för uppspelt, jag vet att det kommer en dålig dag snart ändå.
men jag tänker då njuta till fullo över att ha klarat något som tycktes vara helt omöjligt.
idag är en bra dag.
smärtorna känns som igår
finns det något vi kan göra för att du ska må bättre, undrade pappa allvarligt och chockerande. nej, svarade jag. det finns det inte. jag reste mej upp och gick iväg med hopplösheten i min hand. and we've been best friends ever since.
det var två år sedan, men smärtorna känns som igår.
idag lekte jag med ida, hanna och levin. vi åt oss feta och tittade på nån dålig film. hanna var hög på livet, och hon smittade mej med. hon gör mej gladare än något annat och hennes skratt är ren lycka i sej. imorn är det middag med levin och hanna som gäller, hos levin. hanna och jag ska handla mat, får se vad det blir för något.
hur kan jag någonsin ha velat lämna denna jord? mina vänner och min familj betyder alldeles för mycket för mej för att jag ska kunna svika dem igen. jag vill inte lämna er. jag ska kämpa för er skull, men mest för min egen skull. nu vet jag att jag vill leva, trots allt. det har varit en lång väg att inse det, och jag har en ännu längre väg framför mej. men jag ska kämpa och bita ihop, för det är det värt.
nu ska jag lägga mej i min varma säng och lyssna på lite bra musik. det finns inget som lugnar bättre än kvällar med sorgsen musik.
det var två år sedan, men smärtorna känns som igår.
idag lekte jag med ida, hanna och levin. vi åt oss feta och tittade på nån dålig film. hanna var hög på livet, och hon smittade mej med. hon gör mej gladare än något annat och hennes skratt är ren lycka i sej. imorn är det middag med levin och hanna som gäller, hos levin. hanna och jag ska handla mat, får se vad det blir för något.
hur kan jag någonsin ha velat lämna denna jord? mina vänner och min familj betyder alldeles för mycket för mej för att jag ska kunna svika dem igen. jag vill inte lämna er. jag ska kämpa för er skull, men mest för min egen skull. nu vet jag att jag vill leva, trots allt. det har varit en lång väg att inse det, och jag har en ännu längre väg framför mej. men jag ska kämpa och bita ihop, för det är det värt.
nu ska jag lägga mej i min varma säng och lyssna på lite bra musik. det finns inget som lugnar bättre än kvällar med sorgsen musik.
jag älskar mina änglar <3
så var man hemma igen då.
och allt är som vanligt. varför kan jag inte bara släppa allt och bara leva? ska det vara så jävla svårt att klara av en normal vardag? snälla, kom och rädda mej från mitt kaos.
men samtidigt vill jag inte bli räddad. jag vill klara mej själv och dessutom kan ni inte rädda mej. första steget är väl ändå att man erkänner att man har problem. jag har problem, i know it. och sen då, var tar man vägen efter det? jag måste klara det här själv, det är mina problem och det är mitt liv. men jag kommer aldrig att klara det själv. jag är förvirrad.
det riktigta sommarlovet har börjat och jag borde gå upp i vikt. jag fryser konstant hela tiden och jag mår allmänt piss. men jag vill inte gå upp i vikt, jag vill snarare gå ner i vikt. jag vill skära bort fettet från min kropp och med det döda all ondska. men jag vet att det inte går. jag blir bara tröttare och tröttare och mina ständiga humörsvängningar påverkar alla, speciellt mej. men vad ska jag göra då, hur ska jag få det att försvinna? jag vet att kärleken inte segrar i slutändan, er kärlek räcker inte. jag hade er kärlek men jag gav upp ändå. ni kommer inte in under mitt skinn, nobody does. jag måste leva själv med det här.
jag ska träffa hanna och kanske levin i veckan (mina änglar som jag numera kallar dem), och det gör mej glad.
deras kärlek är fullständig och jag ler av blotta tanken på dem. jag älskar mina änglar! <3
och allt är som vanligt. varför kan jag inte bara släppa allt och bara leva? ska det vara så jävla svårt att klara av en normal vardag? snälla, kom och rädda mej från mitt kaos.
men samtidigt vill jag inte bli räddad. jag vill klara mej själv och dessutom kan ni inte rädda mej. första steget är väl ändå att man erkänner att man har problem. jag har problem, i know it. och sen då, var tar man vägen efter det? jag måste klara det här själv, det är mina problem och det är mitt liv. men jag kommer aldrig att klara det själv. jag är förvirrad.
det riktigta sommarlovet har börjat och jag borde gå upp i vikt. jag fryser konstant hela tiden och jag mår allmänt piss. men jag vill inte gå upp i vikt, jag vill snarare gå ner i vikt. jag vill skära bort fettet från min kropp och med det döda all ondska. men jag vet att det inte går. jag blir bara tröttare och tröttare och mina ständiga humörsvängningar påverkar alla, speciellt mej. men vad ska jag göra då, hur ska jag få det att försvinna? jag vet att kärleken inte segrar i slutändan, er kärlek räcker inte. jag hade er kärlek men jag gav upp ändå. ni kommer inte in under mitt skinn, nobody does. jag måste leva själv med det här.
jag ska träffa hanna och kanske levin i veckan (mina änglar som jag numera kallar dem), och det gör mej glad.
deras kärlek är fullständig och jag ler av blotta tanken på dem. jag älskar mina änglar! <3
grattis levin till körkortet!
måste börja med att gratta min älskade vän levin till körkortet! hon, jag, hanna och ida drog iväg till skutberget förut för att bada och softa. det var mycket skönt och jag behövde verkligen en påminnelse om det fina i livet. tack för det<3
imorn är det jag som följer med levin och co till deras sommarstuga i arvika. sedan blir det kanske också en liten glimt av arvikafestivalen, vi tänkte dra dit och stå utanför och lyssna. jag kommer hem på söndag så då kommer det mer uppdatering. ska bli skönt att komma bort från allt, och bara umgås med min underbara vän!
en fin sommarkväll med bra musik och underbara vänner - det är detta som kallas kärlek.
och det är något jag saknat.
imorn är det jag som följer med levin och co till deras sommarstuga i arvika. sedan blir det kanske också en liten glimt av arvikafestivalen, vi tänkte dra dit och stå utanför och lyssna. jag kommer hem på söndag så då kommer det mer uppdatering. ska bli skönt att komma bort från allt, och bara umgås med min underbara vän!
en fin sommarkväll med bra musik och underbara vänner - det är detta som kallas kärlek.
och det är något jag saknat.
lying in the dark
ljag faller djupare och djupare ner och ni kan inte nå mej. det känns som att jag är i en annan värld, jag uppfattar inte vad ni säger. allt känns helt fel. jag faller tillbaka gång på gång, och jag som trodde att den tiden var över för gott. det kommer aldrig att bli bra igen, jag kommer inte att bli frisk. mitt liv är splittrat och jag har förstört det. det är mitt fel alltihop, bara mitt. ingen kan ändra på vad jag gjort mot mej själv, jag var sjuk. jag vill inget hellre än att bli frisk, men orken och motivationen har lämnat min kropp och jag finner den inte, inte ens ni kan hjälpa mej med det. jag blir frustrerad för tårarna tar slut och dem räddar mej mitt i allt kaos. dem ger en känsla av trygghet och inger hopp om att morgondagen blir bättre. men oftast blir inte morgondagen bättre, och då blir man ännu sämre än innan. varför kan jag inte glömma allt och leva i nuet. endast jag kan rädda mej själv. jag kan inte leva med någon annan person, för jag måste orka att leva med mej själv först. och det är där skon klämmer. jag hatar mej själv och vill tyna bort. fettet på min kropp vill jag skära bort och jag vill blunda när jag tittar in i spegeln. det är inte jag som tittar tillbaka. det är en tjej med sorgsna ögon som gått vilse och som inte vet vägen tillbaka. men jag kan inte hjälpa henne, hon går inte att nå. hon lever i en annan värld och ni har inte nyckeln till hennes hjärta.
i just wanted to escape.
snart vänder det.
jag hoppas det.
i just wanted to escape.
snart vänder det.
jag hoppas det.
