imorgon är en annan dag
it takes just a minute
hello :) idag fyller moa 18, congrat's! :) ska iväg till arena ikväll och fira henne. riktigt skoj! fast snart har jag inga pengar kvar så mycket som jag är ute. känns fan som att jag varit ute varje helg nu i flera veckor. men så kan det vara.
och imorn är det dagen jag längtat efter i ett antal månader - finalen av melodifestivalen! xD jag är i extas, just so you know. så imorn vankas det melodifestivalspelet och sedan äta mej tjock med chips och annat gott snacks. jag ser fram emot det :) nåde den som ringer och stör! ;)
nu ska jag strax ner och käka lite mat, köttfärs och makaroner blir det - mums.
men först ska jag lyssna på melodifestivalskivan pappa köpte idag, han har bra smak han :)
don't worry, be happy
nu ska jag ner och käka lite mackor med ägg, mums :) sen ska jag se på kustbevakarna ikväll, wiiie.
ni kanske märker att jag mår bra just nu om man jämför med igår. ibland är mitt liv helt okej, och det är dem dagarna jag ska komma ihåg och fokusera på :) det är för dem dagarna jag lever!
save me
Jag sitter just nu och lyssnar på en bra låt som jag nyligen upptäckt. Låten heter machines och framförs av biffy clyro. Riktigt bra låt och amazing lyrics.
Känner att jag håller på att bryta ihop. Idag hade vi redovisning i textkommunikation och vanligtvis brukar jag känna en lättnad efter ett sådant arbete, men inte denna gång. Jag kände ingenting. Allt känns bara så konstigt, jag vet inte vad som händer med mej. Tears come streaming down my face, but it doesn't help. Allt är som en jävla fet suck. Känner mej väldigt låg och snart kommer jag bli galen. Det känns som det brukar göra under sommaren. Jag brukar må dåligt under loven, men det brukar gå över när skolan börjar igen och jag får träffa alla vänner. Men denna gång känns det inte bra. Jag trodde verkligen jag skulle må bättre nu, men det gör jag inte. Och runt hörnet väntar ännu ett lov, vilket kommer väldigt olägligt. Och nästa vecka är det utvecklingssamtal som gäller. Fy fan. Jag orkar inte! Mitt tålamod börjar tryta och jag lovar er att det kommer bara att bli värre. Men det finns inget jag kan göra åt det. It's my life. Mitt liv går ut på att må piss, at least that's what it seems like. Fan fan fan fan fan. Jag vill inte. Jag orkar inte. Why can't someone save me?
cause i've started falling apart
vissa tycker nog inte att detta är en särskilt big deal. men för mej var det på blodigt allvar. bokstavligt talat. men jag hade mått sämre, så jag visste när jag hade nåt botten. men, vilket jag idag är glad över, så nådde jag bara botten en gång, och då hade jag modet att be om hjälp. och det fick jag. hjälp är det minsta man kan kalla det. jag gav av mitt hjärta och fick tillbaka mitt liv.
i'm not going to fail again
alla ler mot mej
och världen är full av liv och glädje,
men inom mej är det bara tomt.
alla skrattar och verkar uppåt
men inom mej är det mörkt.
det är så det känns ibland. kommer ihåg att jag läste en bok där den dikten (eller vad man ska kalla den) stod. jag var runt 14 år kanske. då hade jag ingen aning vad den texten skulle betyda för mej. då hade jag ingen aning om vad som väntade runt hörnet. jag anade inget. det gjorde nog ingen annan heller. det kom som en chock, inte bara för er, utan även för mej. jag var inte beredd. ingen var beredd. om jag sjunker så lågt igen vet jag att ni finns. och då kommer jag att berätta.
how wonderful life is
i'm sick and tired
ska iväg hem till hanna sen, vilket jag ser fram emot! det är alltid kul att träffa henne och får mej mej på bra humör vilket jag kan behöva. får se vad vi hittar på, kanske lite filmtittande :)
har inte så mycket mer att dela med mej av till er. förutom att jag är jävligt trött och min ork är försvunnenm
i believe in miracles
imorn är jag inbjuden till min älskade hanna, wiie! får se vad vi hittar på, det brukar alltid vara något kul :)
idag åkte vi skridsskor på idrotten och jag måste medge att det inte är min bästa sport direkt. jättekul att titta på, men inte lika kul att genomföra. men jag överlevde, och inga skavsår fick jag heller.
har egentligen massa läxor att göra över helgen, men som vanligt skjuter jag upp det så länge det går. min prioritet är inte läxor och prov. min prioritet är livet. så jag tror jag bara ska försöka att njuta av helgen istället och hitta på roliga saker. och än så länge verkar det funka :)
i believe in miracles
i can't be perfect
-maybe not everyone. maybe some people just get lost.
-alla hör hemma någonstans.
-kanske inte alla. vissa kanske bara går vilse.
jag börjar seriöst bli orolig över mej själv. känner att jag gått in i en vägg. mina kraften är helt slut, mej ag känner ingen som helst oro över plugget. fast det skiter sej totalt. jag känner mej bara tom. jag måste säga att jag känner precis som marissa gör i OC i säsong 3. hon säger att hon "went through something", och det gör jag med för tillfället. hon sätter ord på mina känslor. känner att jag behöver ett breakdown för att kunna starta om. jag vet (av erfarenhet) att det kan kännas jävligt skönt att bara få ur sej allting. att gråta tills det inte finns några tårar kvar. men om det inte finns några tårar att gråta, hur får man då ut allt man känner. musik är ordet. musik.
här kommer en liten textbit från låten perfect, med simple plan. den här låten har jag lyssnat på sedan förra året, och det är såhär jag känner. eller i alla fall en gång kände.
Hey dad look at me
Think back and talk to me
Did I grow up according to plan?
And do you think I'm wasting my time
Doing things I wanna do?
But it hurts when you disapprove all along
And now I try hard to make it
I just want to make you proud
I'm never gonna be good enough for you
I can't pretend that I'm all right
And you can't change me
'Cuz we lost it all
Nothing lasts forever
I'm sorry
I can't be perfect
Now it's just too late and
We can't go back
I'm sorry
I can't be perfect
you don't know what it's like, when nothing feels alright
för att beskriva det jag känner behövs det väldigt få ord.
det räcker med detta, taget ur ett avsnitt av OC.
- everyone belongs somewhere.
- maybe not everyone.
maybe some people just get lost.
- alla hör hemma någonstans.
- kanske inte alla.
vissa kanske bara går vilse.
mirakel inträffar för de som tror
I can't pretend that I'm all right
det känns som att jag har en börda som jag går runt och bär på.
en del av er har säkert känt efter prov att det lyfts en sten från era axlar.
det har jag också en gång känt, men det var längesedan nu.
tänk er då att alltid bära runt på en stor,tung sten, som ni dessutom inte vet hur man blir av med.
lägg också till alla prov, inlämnningar, redovisningar, uppsatser och läxor.
då vet ni hur det känns för mej.
doing things i wanna do
Sista dagen på lovet. Fy fan. Nu vill jag verkligen inte tillbaka till skolan, har haft ont i magen skitlänge nu över det. Kan inte någon komma och ta med mej till en plats där det inte finns smärta?
Mitt humör har verkligen gått spikrakt ner dem här sista dagarna, och jag vet varför. Men det finns inget jag kan göra. Och även om det skulle finnas något att göra, så skulle jag inte orka. Stannade uppe länge igår för att se nåt program om depression på tv. Det var bland det bästa jag sett på länge, för jag fick verkligen svar på att det var depression jag led av under flera år. Det var väldigt intressant och jag kände igen mej i allt dem sa.
Det är så konstigt med mej. Såg filmen dagboken för nån dag sen, och alla som jag vet har sett den har gråtit till den filmen. Jag grät inte förra gången, men tänkte jag skulle göra ett nytt försök, men icke då. Inte en enda liten tår i ögat. Några skratt kunde jag däremot tycka fram. Men igår, när jag såg på en informationsfilm om depression, då jävlar kunde dem komma fram. Jag är helt enkelt lite annorlunda.
Ska snart åka till musikskolan, vilket jag både längtar till och inte. Jag hade ju hellre stannat hemma hela dagen, men det är ändå viktigt för mej att gå dit. Där glömmer jag bort alla problem och fokuserar helt på min uppgift. Speciellt att spela klarinett är kul, för nu har jag en bok med coldplay som jag spelar ur, kan det bli bättre? Jag brukar alltid bli glad när jag går ut från musikskolan, för jag känner att jag lyckats. Och även om det gått åt helvete så är jag ändå glad, för jag klarade av det. Jag gick dt och gjorde mitt bästa, och mer kan man inte göra. Men sen när man kommit hem är allt som vanligt igen.
När allt bli för mycket hemma brukar jag försvinna in i mitt rum och spela lite på min synt eller på min klarinett. Det är mitt sätt att fly från det som gör ont, och det hjälper, det gör det.
you can't keep on like this, now's a better time as any
på förmiddan var jag på stan med camilla, hon är så gullig hon :) köpte ett par gråa mjukisbralls, vilka jag trivs mucho bra i. sen åkte jag direkt hem till ida-bruden, där även levin var. sen hängde vi där lite, innan vi åkte hit och foxade med mitt hår, och sen tittade vi på miami ink. nu har jag precis tittat klart på i en annan del av köping, vilket är askul :)
imorn är jag ledig, woooho! fast jag ska ändå pallra mej till musikskolan, men det gör inget. kan vara bra att komma ut lite.
som jag kanske nämnt tidigare brukar jag hinna längta tillbaka efter skolan på livet, men jag har aldrig känt som jag gör nu innan. jag har ont i magen av att behöva komma tillbaka till skolan, no joke. jag vill verkligen inte! varför gå till ett ställe som bara får mej att må sämre än vad jag redan gör, jag behöver inte det. känns som att det är det minsta jag behöver just nu. jag behöver ta det lugnt och umgås med mina vänner, och hitta tillbaka till det jag inte finner. låg i morse i sängen och försökte somna om, men det gick helt enkelt inte. alla tankar kommer till mej under loven, och jag varken kan eller har kraften att jaga bort dem, ännu en gång. men nu skrämmer det mej inte längre, jag är så van. men jag har min aunderbara vänner att tacka, när jag är med dem fylls mitt hjärta och tomrummet inuti mej med värme och kärlek :) sådana vänner ska man hålla fast vid, och ni vet vilka ni är <3
men jag ska ändå försöka att inte tänka så mycket på allt runt omkring mej, utan fokusera på att inte bli sämre.
för trots vad alla säger, så är hälsan det viktigaste för mej, och det spelar egentligen ingen roll vad ni säger. jag tilllåter inte mej själv att falla så djupt igen, och jag tänker lyckas denna gång! alla misslyckanden har tärt på mitt inre, men denna gång vill jag lyckas. om jag inte lyckas nu, så vet jag ärligt talat inte när jag ska göra det. ni vet inte vad som hände, och jag vill inte att ni ska veta. det gör för ont för mej att berätta igen.
don't you feel alone
en del av er tycker nog att jag vill att ni ska tycka synd om mej.
att det är därför jag skriver om deppiga saker ibland.
en del av er tycker nog att jag bara vill ha uppmärksamhet.
att det är därför jag skrver om deppiga saker ibland.
jag vet inte om det finns någon där ute som tycker det, men om det finns någon så vill jag berätta varför jag skriver om det jag gör.
det främsta syftet med denna blogg är inte att skrva för er. det gör jag inte. jag skriver för mej själv. det är som terapi för mej, och om min terapi ska fungera så måste jag vara ärlig. jag har aldrig varit särskilt bra på att prata, så därför har jag valt att skriva. jag har fått lite complaines om att jag skrvier långa inlägg, och det gör jag, och det vet jag om att jag gör. men, än en gång, jag skriver inte för er, utan för mej. ibland behöver jag skriva långt, och ibland inte. så ni får välja att antingen läsa eller inte läsa. kan ju medge att det jag skriver inte alltid håller bästa kvalitet eller handlar om de viktigaste sakerna i livet. men för mej har de betydelse, annars hade jag inte skrivit om det.
the end of summer
när jag var liten älskade jag vinter. eller liten, jag har väl egentligen alltid älskar vintern. men inte nu längre. sen nåt år tillbaka älskar jag istället våren. alla känslor kommer tillbaka, och man slipper att känna sej ful och klumpig med ton av kläder på sej. men efter våren kommer sommaren. och ni som verkligen känner mej vet att jag verkligen hatar sommaren. vissa anser att det är omöjligt att hata sommar, men det gör jag inte. det är helt möjligt. visst, det är ju skönt med lov, men bara i sisådär 2 veckor, sen suger det. men jag vet att det är för att skolan tar slut, och det betyder att jag inte har några som helst rutiner och då får mitt liv helt enkelt inte nån mening på samma sätt. jag måste ha tider att passa och något att göra, annars försvinner jag i mina tankar om vad som är viktigt. mitt liv utgår från att titta på tv och umgås med mina vänner. typ. men det har man ofta inte på sommaren. plus att mina föräldrar tvingar mej att vara ute, för jag måste vara i solen. solen ger d-vitamin, som jag behöver för at klara mej genom vintern utan nya depressioner. men om man hatar att vara ute, för man blir så jävla fort rastlös, är det värt det då? varje vår tänker jag att nu ska jag klara av en sommar utan att må piss. och varje sommar misslyckas jag. de flesta blir nedstämda under den mörka tiden, dvs vintern. jag blir nedstämd under den ljusa tiden, så är det helt enkelt. men det är inte så enkelt att acceptera det. jag försöker att hitta på roliga saker, men jag tappar lusten och orken. och när de flesta då har vilat ut sej när skolan börjar igen, då mår jag som sämst efter att ha behövt traggla med mörka tankar under lovet. då kanske ni förstår varför jag hatar sommaren. och gör ni inte det får ni acceptera det ändå. förra sommaren var nog ett av de sämsta somrarna på länge. jag hatade både mej själv och min omgivning och jag visste inte vad jag skulle göra. jag blir som en helt ny människa på sommaren. därför är det med skräck jag ser framåt mot sommarlovet.
för kärlekens skull
har ännu inte hunnit läsa i den, men jag har bläddrat igenom den, och läst inledningen. redan där förstår jag att detta kommer att bli en av mina få favoritböcker. jag har också kommit fram till att ted är en förebild för mej. det är inte bara hans musik som får mej att flyga iväg upp bland molnen, utan hela honom. jag hoppas, och jag tror, att denna boken kommer att styrka det ännu mer. njut.
"sanningen om mig själv är som min egen skugga. den går inte att fånga, men på den plats ljus och mörker möts ska jag finna sanningen om mig själv."
/ted gärdestad
"det finns tid till att leva,
det finns tid till att dö,
det finns tid till att så
ett livsdugligt frö.
men den tid vi behöver
för att livet ska gro,
den stannar vid spannet
på livslustens bro.
där nere finns djupet,
här uppe finns jag,
kanske jag hoppar
i morgon, i dag."
/kenneth gärdestad
"det gör ont,
ont att berätta,
ont att inte berätta."
/kenneth gärdestad
någonstans finns det tro
någonstans finns det hopp
någonstans finns det kärlek
men säg mej, var finns någonstans?
det var ditt livs fråga.
/per ragnar
no one ever said it would be this hard
oh, let's go back to the start
idag såg jag och ida-bruden på film, "nära och kära". riktigt rolig film och en väldigt snygg skådespelare dessutom i den :) sen satte jag mej och tittade på några avsnitt av OC, som hanna så snällt lämnade tillbaka igår :) när livet känns lite tråkigt finns det inget som piggar upp en så bra som OC gör. jag svävar in i deras värld och jag glömmer totalt bort allt runtomkring. en riktigt härlig känsla.
har börjat få såna där känslor som loven brukar bringa mej. känslan av skolan och allt plugg börjar sakta men säkert infinna sej. men jag ska försöka att inte tänka på det, jag ska leva i nuet. jag vet att det låter klyshigt, men så är det faktiskt. jag måste lära mej att slappna av helt och hållet, och därför ska jag htta på roliga saker som jag kan minnas tillbaka poch få positiva vibbar från. och än så länge har det funkat eftersom jag träffat mina vänner, och de får mej alltid på bra humör. resterande dagar ska jag försöka att sova länge och ta tag i dagen när den börjar. annars blir det att jag sitter och slöar framför tv:n hela dagen. så imorgon är det OC som gäller, och sen får jag se vad som händer. ska se klart säsong 3 som jag har ganska många avsnitt kvar av, men det jag längtar efter är säsong 2 som jag ska se efter. kommer nästan inte ihåg något, så det ska bli riktigt kul. fast, det är klart, inget slår första säsongen! xD
