blood and tears

idag har jag haft både utvecklingssamtal och hunnit med ett besök hos kuratorn. utv-samtalet gick bra, inget speciellt sades. annat var det däremot hos kuratorn. hon hade läst min bok och verkade faktiskt lite tagen av allvaret. hon kommenterade vad hon tyckte, som att jag är rädd för förändringar och att det kanske ligger i botten för allt nånstans. ja, hon ska faktiskt en massa saker som jag inte ens tänkt på, trots att jag skrivit boken. sedan pratade vi om mina tvångstankar och tvångshandlingar, och även om mitt så kallade matmissbruk. matmissbruk, låter allvarligare än det är. hon sa att jag inte har bulimi, eftersom jag inte spyr upp maten. men hon verkar fundera på anorexi, eftersom jag svälter mig själv till som tätt. men, det jag tror att det beror på, och som vi pratade om, är att det är ännu ett sätt att straffa mig själv på. skärandet, eller rispandet som hon valde att kalla det, är också ett sätt att gör mig själv illa, och maten är det också, fast jag inte sett det så. mår jag dåligt äter jag dåligt, vilket gör att jag mår ännu sämre. och äter jag dåligt mår jag sämre, och det gör att jag äter ännu mindre. så allt hänger faktiskt ihop med varandra i en ond cirkel jag inte kan komma loss ur, på nåt sätt. så nu ska jag tillbaka dit efter lovet, och fram tills dess ska jag plugga och sedan ta det lugnt.

tisdag är det idag, och jag ser att solen tittar fram därute, ritkigt nice. dock var det minusgrader ute förut när jag tittade, så vårjackan får nog vänta några veckor till i garderoben. imorgon är det onsdad och då har jag först utvecklingssamtal, och 5 minuter efter det ska jag vara hos kuratorn. så det kommer bli lite spring imorn. har funderat ganska mycket på vad hon ska säga om min bok, om hon nu hunnit läsa igenom hela. jag har i alla fall insett en sak: när jag slutade högstadiet mådde jag så dåligt att jag inte uppfattade hur allvarligt jag mådde. under sommaren fokuserade jag på att överleva och tänkte inte så mycket tillbaka. när sedan gymnasiet började tänkte jag bara på hur jag mådde då, och inte på varför allt blev fel till en början. det är först nu när jag skrivit klart boken som jag inser att jag inte har bearbetat det jag gick igenom, och jag har inte fått svar på alla frågor jag bär på. först nu, tre år senare, börjar jag så smått förstå vad det var som hände. och det mina vänner, det är riktigt jävla smärtsamt. varje dag flyger mina tankar och känslor tillbaka 3 år i tiden, och jag får panik när jag tvingas tänka på allt. för det gör så fruktansvärt ont och samtidigt so´m jag egentligen bara vill glömma allt, så är jag van att må dåligt. på nåt konstigt sätt trivs jag i mörkret. jag har min trygghet där och jag vet att jag inte blir sviken där. mörkret kommer alltid att finnas där, men jag kan välja att inte se det, som jag gjorde ett tag. men nu ska jag vara ärlig och säga att jag inte är redo att jag upp mörkret för att hitta ljuset. det är faktiskt inte värt det. jag trivs i mitt mörker och där stannar jag. kanske för alltid.

wasn't life supposed to be more than this? måndag igen och när jag vaknade trodde jag att det var söndag, men icke. nej, istället ska jag strax bege mig till skolan och helvsova igenom dagen. jag är hur nere som helst och har verkligen ingen lust med skola denna vecka. igår låg jag i sängen och blundade, och plötsligt snurrade hela världen...scary var det. och illa har jag mått sedan igår också, och ont i halsen har jag haft hela helgen. buhu säger jag bara. buhu. jag vill inte till skolan.

onsdag, usch. sitter just nu i skolan och försöker mig på att skriva ett filmmanus. vaknade fruktansvärt trött i morse, vilket jag gjort hela veckan. sen ska jag iväg till musikskolan och spela vilket ska bli kul. ser att solen tittar fram nu, och jag hoppas att den stannar framme ett tag till så vi hinner sola lite på rasten. sen när jag kommer hem tänkte jag gå ut och gå med pappa om han kan, har gjort det några gånger i veckan och det är riktigt skönt faktiskt. en timme rask promenix så är jag varm sen resten av kvällen, vilket är riktigt gött när jag anars fryser.

ännu en dag i annas helvete. ska snart dra iväg till skolan, vilket jag seriöst har lust att skita totalt i. dagar som dessa kommer mörkret inflygande och tankar från livet jag levde förr gör sig påminda. hur länge ska jag orka kämpa när det inte finns något värt att kämpa för? skolan klarar jag med nöd och näppa, och efter studenten har jag inte en enda plan i livet. scary, men jag orkar faktiskt inte bry mig. jag har förberett mig mentalt på att inte göra något alls, och om jag känner mig bra kommer jag att bli världens mest rastlösa vuxen. jag hatar att inte göra något, samtidigt som jag älskar att inte göra något alls. suck. med stora bokstäver. SUCK. orka borka.

fy fan va trött jag är. jag åt kvällsmat igår och jag har sovit helt okej, men ändå är jag hur trött som helst. det spelar ingen roll om jag sovit längre för jag är lika trött när jag vaknar. igår pluggade jag och tog en skön promenad med pappa till ica. sen satt vi ute ett tag i solen och göttade oss. nu längtar jag på riktigt till solen tittar fram och man kan börja med vårkläder. nu bär det snart av till skolan, usch. jag har verkligen ingen lust till det. men jag är så illa tvungen.

min morbor kom aldrig, och kanske var det lika bra. hans värden hade sjunkit och han hade nog inte orkat åka hela vägen hit från halmstad. så nu vet jag inyr när eller ens om jag får träffa honom. jag har varit nere hela dagen och hade verkligen inte orkat gått ut. imorn är det final i melodifestivalen, och jag och syrran ska hem till hennes pojkvän per och tjocka oss med tacos, chips och spel. får se hur jag mår då, förhoppningsvis kan jag lägga alla tankar åt sidan och försöka njuta av stunden. men just nu finns det inget annat inom mig än min morbror. han ska kanske transplantera sin lunga i maj, så jag håller verkligen tummarna för att allt ska gå bra och att han ska orka hela vägen fram. helt plötsligt är han närmre mig på nåt sätt, för jag visste faktiskt inte att det var så allvarligt. eller också ville jag inte förstå...

idag mår jag fruktansvärt dåligt. ska egentligen till moa ikväll och sen till nöjes, men nu blir det nog inte så. min morbor kommer kankse hit och han är döense. jag trodde att han var bättre så jag kunde träffa han någon annan gång, men tydligen sitter han i rullstol och har syrgas. så hans fru ville egentligen inte ha hit honom, men han vill tydligen hinner säga hej då innan han dör. och mina kompisar får hata mig allt de vill, men jag kommer ångra mig hela livet om jag inte träffar honom. men nu är det ju inte säkert att han kommer, men ifall han gör det måste jag vara hemma. och ven om han inte kommer så har jag ingen lust att gå ut och fira när jag mår som jag gör. jag har aldrig varit med om detta förut, att någon närstående snart dör, så allt blir som en chock. trots att jag inte träffar honom så ofta så är han ändå min morbror. jag kan helt enkelt inte gå. jag har gråtit i flera dagar, fast inte över detta. jag har mått piss innan och nu mår jag bara ännu sämre.

tro't eller ej, men idag skrev jag klart min bok. nu ska jag bara läsa igenom den ca 80 sidor långa boken, och ändra på lite ordning. en lättnad har infunnit sig.

nu är jag hemkommen från skolan, riktigt dryg historielektion var det idag, men psykologin flöt på i ganska behagligt tempo. jag borde egentligen sätta mig och skriva, men jag orkar verkligen inte. jag vet att det går fort när jag väl börjar, men det tar mig ändå lång tid att orka skriva. alla tankar bara snurrar inom mig, och jag vette fan vad det är som händer. snart ska projektet vara klart, men än så länge har jag ingen panik.

idag är det tisdag vilket betyder ännu en dag i skolans tråkiga värld. som tur är har jag bara historia och psykologi idag så jag ska allt överleva. imorn är det kuratorn som gäller och jag har inte ens ork till att pallra mig dit. mitt projektarbete har jag inte orkat skrivia på, för nu har jag precis insett det jag skriver om. jag har gått runt och inbillat mig att det inte hänt, och att jag gör det allvarligare än det är. men nu inser jag att det var allvarligt och att jag hela tiden försökt tränga bort det. nu förstår jag att jag inte pratat ut ordentligt om det, för ärligt talat så har jag pratat om allt utan vad som hände på högstadiet. så det blir så tydligt för mig när jag skriver om det, som en chock blir det. och hos kuratorn förra gången skulle jag skriva upp de positiva/negativa händelserna i mitt liv, och nu har jag kommit fram till högstadiet. så nu kommer jag tvingas att prata om det, och jag vet inte om jag klarar av det. så just nu vill jag egentligen krypa ner under täcket och ligga kvar där tills jag orkar mig upp. men världen fungerar inte så, iaf inte den värld jag lever i. så jag får åka till skolan ändå.

dårdagen blev inte bätte efter jag skrivit, det blev värre. kanal 5 funkade inte så jag missade one tree hill som jag ser fram emot varje vecka. så jag fick leta upp avsnittet på youtue och se det i helt fel ordning. arg var jag. sedan kunde jag inte somna heller. tårarna sprutade och helt plötsligt kryper sig en stor spindel upp över täcket till mitt huvud...jag ligger paralyserad och funderar över om det var verkligt eller inte. jag sätter mig upp och inser att det var en inbillning. min hjärna är så urtvättad att jag inte vet vad som är verkligt. jag insåg att jag skrämmer mig själv och tårarna sprutade bara ännu mer. efter någon timme somnade jag av utmattning, och sedan kom det en plogbil runt 4-tiden så då var det bara att knarka nässpray också. jag hatar nätter. nu har jag duschat och ska strax våffla håret om jag orkar. sedan bär det av till skolan, börjar 11.30.

jag hatar söndagar. ett tag kunde jag faktiskt gå runt och vara glad på söndagar, men de dagarna är förbi. finsn så många saker jag ska göra, men som jag inte orkar ta tag i. t.ex. se på massa filmer, skriva, städa mm. istället sitter jag och slappar och degar framför något program om feta ungar i england, som jag redan sett flera gånger. med andra ord, jag är för lat och orkeslös för att orka hitta på något. tandvärk har jag också, så äta vill jag inte heller göra. igår var jag iaf hos ida och myste, riktigt skoj. en heldag med bruden, och det ska jag se till att vi gör om inom en snar framtid. funderar på att rensa ur mina garderoben igen, men jag har ingen plats att göra av alla kläder, det är överfullt. så fårt jag öppnar garderoben ramlar det kläder ut. men snart kommer våren så en rensning skulle inte vara så dumt. men jag får se om jag orkar ta mig kraft till att göra det. maten är snart klar, och innan dess tänkte jag passa på att skriva lite på projektet, har insett att jag strax är klar, för nu har jag tagit upp de viktigaste punkterna. känns dock som om jag har lite kvar, och är inte riktigt nöjd med ssista delarna än, men det hinner jag ändra. nu ska jag försöka njuta av det som är kvar av söndagen.

nu sitter jag här med ida-bruden och slappar. vi har varit på stan, och förut våfflade hon mitt hår, nice nice :) nu sitter vi och käkar oss feta på godis, och ännu fetare ska vi bli. melodifestivalen snart med snacks så det räcker och blir över.

hade precis skrivit ett inlägg, men sklart råkar jag på något sätt radera det jag skrivit...jaha, då är det bara att börja om igen. min "nya" mentor verkar faktiskt ha lite koll för en gångs skull. hon frågade mig när jag skulle gå om det går bra med projektarbete, och lite chockad svarade jag att det går bra. egentligen ligger det lite på is nu eftersom minnet sviker, men ändå. förvånad var jag att hon ens lagt märke till att jag var närvarande i salen. antagligen har min handledare pratat med henne, eller tagit upp det på nåt möte. alla verkar de plötsligt så oroliga och bryr sig. visst, bra att de gör det, men det kommer liksom 5 månader för sent. nu har jag klarat av det jobbigaste i skrivandet, och nu är det som sagt bara minner som sviker. känns lite som att alla överreagerar, trots att jag sagt att jag mår bättre av att skriva, och att jag ändå alltid skriver. jag ska till kuratorn på onsdag, så då får jag se vad hon säger. jag har faktiskt funderat lite över hur det påverkat mig att skriva. kanske har det påverkat mig mer än jag tror, eftersom jag efter ett tag föll ner i en svacka igen. som tur var hade jag skolsköterskan där som uppmanade mig att gå till kuratorn. ibland är det skönt att ha någon som säger åt en vad man ska göra. så förmodligen har det påverkat mig mycket mer än jag riktigt förstår. dessutom har jag märkt på mig själv att jag faktiskt inser vad som hänt, och att det faktiskt var så illa. jag har målat upp en bild om hur det var, men det stämmer inte ens överens. tankar som att "jag inbillar mig bara", och "det var inte så farligt" har svävat i mitt huvud de senaste åren, så först nu inser jag hur allvarligt det faktiskt var, och det kanske kommer som en chock för mig när jag tänker på det. jag ska hur som haver skriva lite på projeketet nu, så jag känner att jag i alla fall får lite gjort. imorn blir det förmodligen stan med ida-bruden och sedan hem till henne på kvällen för myspys.

äntligen fredag, även om det verkligen inte känns så. idag har jag bara slapp svenska, och sen läxförhör på historian. sen har klassens ena mentor bestämt sig för att flytta på mentorstiden tills på fredag eftermiddag, efter vi slutat! jävla idiot säger jag bara. ingen vill ens stanna kvar längre, men nu måste vi det. hon kommer till och med smyga in på vår tidigare lektion för att se till så ingen sticker hem. tror fan det. inte nog med detta, hon är störd i huvudet och jag hatar henne lika mycket som när hon faktiskt var min mentor. mem nu är min mentor sjukskriven, så mitt utvecklingssamtal kommer bli med denna kärring, fy fan. så det kan bli inressant att se hur många som faktiskt går dit. jag går väl dit, men känner inte för det. ingen information brukar vi få, så vi sitter bara där och väntar medans hon pratar med någon enskilt. drygt. men om hon gör så sticker jag med, det är ju för fan fredag och jag ska hem! i natt har jag faktiskt sovit lite, och det känns gött. imorn kväll ska jag hem till ida för lite mys framför melodifestivalen, skoj skoj. så idag ska jag bara ta det lugnt. oj då, min buss går om en halvtimme...borde kanske göra mig iordning. panik!

åkte hem lite tidigare från universitetet, frukstansvärt tråkigt var det. asmycket folk, och vi höll alla på att somna. så nu har jag varit hemma ett tag och softat. ska iväg till musikskolan snart och sjunga, wiie :) jag har suttit och sjungit nu i säkert en timme, så det känns gött. alltid skönt att känna att rösten funkar trots att en förkylning håller på att tränga sig in i min kropp. imorn är det fredag, gött. ska kanske hem till ida-bruden på lördagkäll, vi får se hur det blir. annars ska jag bara ta det lugnt och försöka skriva lite på mitt projektarbete också.

torsdag morgon, usch. ska strax iväg till universitetet vilket jag inte alls känner för just nu. hade föredragit att ligga kvar i min varma och sköna säng istället. but i guess i have to go. slutar där runt halv 1, och sedan ska jag hem och tillbaka till stan igen, sång. orka borka. vet dessutom inte om det var idag vi skulle ha masterclass, hoppas verkligen inte det. imorn är det ganska slapp dag. svenska där vi inte gör något speciellt, och sedan historia där vi har läxförhör. snark. kanske borde plugga lite på det, har bara läst sidorna och skrivit sammanfattning. ja ja, shit samma. det går väl som det går. världen lär ju inte gå under om jag misslyckas. bussen går 5 i 8, så nu måste jag göra mig iordning.

nu sitter jag fortfarande här i skolan och slappar. har lugnat ner mig lite och känner att jag faktiskt kan klara detta bara jag tänker till lite. men nu är jag taggad att göra denna jävla intervjun än gång till. någon gång måste jag väl ändå klara det, eller? inatt har jag knappt sovit något alls. så dåligt som jag sovit under de senaste veckorna har jag aldrig gjort förr, inte ens när jag mådde som sämst. vaknar orolig på natten, och sedan ligger jag och halvsover fram tills klockan ringer. så känslan av att jag sovit ut infinner sig aldrig. på natten när jag ska sova, svävar läskiga ansikten och spöken mmot mig när jag blundar, vilket inte är särskilt trevligt. det gör att jag inte kan sova, och ligger och vrider på mig tills jag somnar av att jag är helt utmattad. i hate it. om inte det blir bättre måste jag fan prata med skolsköterskan om tips, hon brukar ha koll på sånt. kuratorn på onsdag och det kunde inte komma lägligare. nu bär det snart av till musikskolan där jag idag ska ha en vikarie, får se hur det går. för en gångs skull har jag faktiskt tränat på läxan, men det brukar gå sämre för mig då, konstigt. kanske är jag bra på att improvisera, vem vet. men det ska allt gå bra.

nu sitter jag här i skolan och hatar allt som har att göra med denna helvetiska skola jag går i. lämnade in mitt nya reportage till läraren, vilket tydligen fortfarande inte är godkänd. jag har frågat vad som är fel, men han vägrar svara. jag hatar honom och han hatar mig. så nu får jag göra ett nytt reportage, och denna gång tänker jag intervjua min pappa om bandy, ett ämne jag vet att jag kan något om. så nu ska jag fundera på vad jag måste ha med, för snart går tiden ut och då är det försent att läsa upp. jävla skit skola. ska bli jävligt skönt att slippa dig om några månader! nämnde jag att jag hatar skolan?

om allt nu verkar rulla på i en behaglig takt, varför känner jag mig då inte som vanligt. fast, det förstås, vanligt i mina ögon är inte samma som för er. vanligt betyder i mitt sammanhang att mitt humöt pendlar från helt okej, till deprimerad på nolltid. maten skippas och sömnen är orolig. jag vaknar mitt i natten, drömmer mardrömmar, och har jag tur vaknar jag runt 5-tiden och är pigg. ja, detta är faktiskt min vardag och detta är vanligt i mitt liv. men nu är det värre. jag är irriterad, skuldkänslorna över något jag inte vet kväver mig, och hatet gentemot mig själv bara ökar ju mer tiden går. men jag känner igen mitt beteende. hos kuratorn i höstas någon gång berättade jag om hur jag inte ser någon väg ut, hur allt bara är mörkt. att det inte är någon idé längre. och nu är jag tillbaka där. jag är överkänslig och bara att skriva detta meninglösa inlägg får klumparna i min hals att trycka sig allt längre upp i halsen. varför kan jag inte bara vara glada som alla andra verkar vara?! ska det vara så jävla svårt? tydligen ja. men jag har lärt mig av mina misstag och jag ska fortsätta kämpa tills den dagen kommer då jag stolt kan se in i dina ögon och säga att jag faktiskt är frisk. att allt bara är bra. men då knackar väl nästa problem på dörren...

första dagen i skolan efter lovet, and i survived. kuratorn och skolsköterskan kom faktiskt idag och informerade oss om vilka de är, vilket kanske är lite väl sent nu. men, bättre sent än aldrig i guess. på historian sa vår lärare att min inlämning om medeltiden var mycket bra, 3 eller 4 plus vilket är max. så nu får jag väl lägga ner mig lite på nästa förhör som är på fredag, men egentligen spelar det ingen roll. jag kommer att bli godkänd ändå för nu ska det bli strängare med betyg. men alltid något iaf. på psykologin fick vi reda på vårt provreslutat, och out of the blue fick jag godkänt. kan ni förstå. jag tyckte inte jag kunde något alls, men tydligen räckte det ändå. gött. nu är det texten jag ska ha godkänt i, sedan är det lugnt ett tag nu, hoppas jag iaf. resten av dagen tänkte jag tjocka mig med chips framför film och TV, och även något OC avsnitt kanske. och ny tid hos kuratorn har jag fixat också. så allt börjar äntligen ordna upp sig lite. men varför känns det då ingen skillnad?

imorn är det skoltime och jag vill verkligen inte! jag har ingen ork alls och känner inte för att ta tag i sskolarbeten. men samtidigt ska det bli lite skönt att ha saker att göra, som att tvinga sig upp på morgonen. som tur är har bara bara 2 lektioner om dagen, så jag får väl stå ut. idag har varit en riktig pissdag. har tänkt massor, vilket gör att jag inte får nåt gjort alls nästan. min mage gör fortfarande ont, men jag måste till skolan imorn. skolsköterskan och kuratorn ska komma till vår klass och snacka om något...jag är lite nyfiken på vad. har iof pratats om att de ska komma nu i sisådär 3 veckor, men jag tror faktiskt att de kommer att komma imorn. jag får gömma mig i något hörn så jag slipper prata med dem. kuratorn går väl an, men jag vill verkligen inte prata med skolsköterskan. visst, hon är jätteschysst och så, men jag orkar inte dit nåt mer. hennes "plan" om att äta rätt funkar inte på mig, och inte sover jag bättre heller. jag skulle komma tillbaka till henne efter jag varit hos skolläkaren, vilket var i början av december....så förmodligen kommer jag bli dit-tvingad igen, buhu. men det kanske är för det bästa, vem vet. så egentligen har jag ingen större lust direkt att pallra mig upp till skolan, men jag antar att jag ändå måste.

studiedag idag. har faktiskt gjort nytta måste jag säga. jag har städat mitt rum, toaletten (iaf damsugit), trappan och sen har jag skottat ton med snö också! ett avsnitt av OC har jag hunnit med, men jag lovar att det blir fler resten av dagen. mat fick jag lite i mig, och nu sitter jag här och lyssnar på en ny favvolåt jag inte kan få nog av: john me - love i my drug. jävligt go röst har han och texten tycker jag är underbar. mejlade kuratorn igår angående att jag inte kan komma på torsdag eftersom alla treor ska till universitetet på infodag. jag tror att hon och skolsköterskan ska komma ut till vår klass imorn och prata om något, så det kan bli jobbig stämning om hon inte svarat tills dess. men jag orkar ärligt talat inte bry mig längre. jag orkar inte prata med henne och jag orkar knappt sitta här och skriva. jag mår illa, magen värker, och jag känner hur ångesten kryper allt närmare inpå mig. hata hata hata. ska ta ett varmt bad snart så jag får upp värmen i kroppen. med tanke på att jag fryser hela tiden så svettas jag som en gris för att försöka hålla mig varm. håret på armarna växer och har snart slagit rekord i mest hår. men jag får skylla mig själv. jag vet att både magont, håret på armarna och kölden kommer att försvinna och jag äter som jag ska, men det är för svårt. jag klarar kanske några dagar, men sedan återvänder jag till svält igen. lottlöst. ingen idé.

ska nu på riktigt försöka mig på att satsa på denna skitblogg. har saknat att skriva även fast jag har min bok som projektarbete arr göra färdig. jag trodde att jag skulle ha några minnen från första terminen av gymnasiet att plocka fram, men jag inser nu att jag förträngt allt. jag har som tur min gamla blogg på lunar som jag läser, för att försöka upfatta min situation. känner inte riktigt att det blir som jag tänkt mig, och boken kommer att bli sämre ju längre man läser. jag har tappat orken och lusten, och fortfarande har jag inte hört något från varken kuratorn eller min handledare (om hon nu är det?). förvirrad är bara förnamnet. lovet är nu slut, och det har flutit förbi både fort och sakta. många timmar framför OC har det blivit, i admitt that. men jag har inte bara varit soffpotatis, mamma har bokstavligt talat tvingat ut min på promenix typ varje dag, och några varv i affärer har det hunnits med. men som sagt, OC har tagit upp det mesta av min tid. har bara 5 avsnitt kvar nu, och det är riktigt skönt att få sväva in i en annan värld när verklighetens bistra skugga tagit överhand. imorn är jag esam hemma och jag tänker sova längre än 8, vilket jag kanske kan lyckas med. sömnen har verkligen inte funnits och jag har vaknat vid 8-9 snåret VARJE dag. tur att jag inte är beroende av sömn som min kära syster yster är. OC ska ses klart imorn, och jag tänker verkligen njuta av dess lugn!