blood and tears -

anna kristina

kom på idag när jag var på musikskolan och spelade klarinett att det idag var 18 år sedan jag döptes och fick mitt namn :) jag kan säga att jag inte alltid gillat mitt namn, men nu på "äldre" dar börjar jag gilla det mer och mer. mitt andranamn som är kristina är det som jag har tyckt minst om, men nu gillar jag det verkligen. fast jag tycker att elisabet som både mamma och syrran heter är riktigt fint, om inte finare. men jag har alltid varit pappas flicka, så jag bär hans släktnamn med stolthet, både faster och farmor heter kristina. tycker att det är lite coolt att jag kom på det helt plötsligt, har tänkt att det vore kul om jag kom på det, så nu är jag nöjd och glad över det :)

satt och tittade på one tree hill från igår förut, och jag var tvungen att skriva ner en sak som dem sa, som kunde varit taget direkt ur mitt hjärta. jag har tidigare försökt få ner i ord vad jag känner, men det har inte gått så bra. men när jag såg detta stannade nästan hela världen upp, och fick mej att inse vad som är viktigt.

peyton: varför skriver du låtar?

mia: vad menar du?

peyton: vad vill du med din karriär? vad är tillräckligt?

mia: jag vet inte.

peyton: du kanske inte är redo.

mia: jag vill hjälpa någon. jag vill nå dem som vaknar och inte orkar längre.

peyton: varför då? kände du så?

mia: kanske. jag behöver inte bli berömd och tjäna en massa pengar. det handlar om tjejen som har en hemsk dag men som får hopp i fem minuter medan hon hör ens låt. i fem minuter är världen inte så läskig för henne. det skulle vara tillräckligt för mig, mer än tillräckligt.

peyton: jag tar tillbaka det. du kanske är redo.

precis så tänker jag med. om jag så bara påverkar en enda person så är jag nöjd, och det är inte så bara det. jag kände direkt igen mej, och jag vet att musiken verkligen inger hopp, vilket behövs om man fastnat nånstans på vägen och inte riktigt vet hur man tar sej upp. det handlar om att göra världen en bättre plats, om så bara för nån person i några få minuter. men det är tillräckligt för mej.

2008-04-28 @ 20:52:17 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

my eyes are not the first to cry

jag har ont i halsen, igen. trodde faktiskt att jag blivit frisk, men icke då. mamma föreslår hela tiden att jag ska gå till läkare, men jag orkar inte pallra mej dit. det slutar säkert ändå med att det bara är en vanlig förkylning. jag ger det några dagar, annars får jag nog överväga att lyda mammas råd.
känns för övrigt som att den här helgen gått jäkligt snabbt. hanna lekte med mej en stund i fredags, för att sedan svika mej för att åka och klättra. men jag träffade henne igår hos levin, så det gjorde inte så mycket. hos levin var det mycket trevligt, massa nytt folk som var roliga. väldigt kul att träffa levin som jag saknat, så nu ska här bli mycket av den varan framöver, det har jag bestämt!
imorn är det det tr¨kigaste som finns, nationellt prov, denna gång i engelska. vi ska skrvia uppsats, vilket ändå är den "roligaste" delen, om man kan kalla det så. fast då krävs det ju förstås att man förstår uppgiften, vilket brukar vara mitt största problem. en del personer behöver översätta vad dem tycker från svenska till engelska, men för mej kommer det automatiskt. tur det iaf. jag har hatat nationella, och jag har inte direkt roliga minnen förknippat med det. det var bla det som fick mej att vilja göra slut på allt, i nian. men nu vet jag bättre.
satt förut idag och tittade på grease, och varje gång jag ser den blir jag i extas. jag älskar den filmen, och musiken äger. så nu har jag sjungit och spelat grease-låtar hela dagen. inte helt illa det inte.

men nu ska jag nog sova lite, så jag är pigg imorn när det första nationella provet går av stapeln, usch. som tur är är vi lediga på torsdag och fredag, så jag har endast tre dagar att stå ut med i skolan, det borde jag klara av. nu har jag något att se fram emot.

2008-04-27 @ 21:51:49 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

crazy family

har nyss kommit hem från I2 marten, pappa och jag tänkte att vi skulle ta en liten titt. varje gång jag är på tivoli så kan jag inte hjälpa att tänka på min morbror som har jobbat där. han stack hemifrån när han var runt 16 år, och stack ut till sjöss. sen dess har han jobbat på tivoli, så varje gång han varit i närheten har vi åkt och hälsat på, och fått fribiljetter. det tråkiga för mej är ju att jag inte åker karuseller, men han brukar ge mej sockervadd. hans fru jobbade också där, och et ttag jobbade hon just med sockervadd. jag kommer ihåg föra gången vi träffade han, då hans tivoli var på mariebergsskogen. det var världens kö till sockervadden, men han stack in huvudet och vinkade till sej sockervadd till mej, snällt gjort :) men nu har hans hälsa tagit skada, så nu kör han lastbil istället. men dem bor fortfarande i deras husvagn, som jag varit inne i. kan säga att det inte ser ut som någon vanlig husvagn. den är ca 14 meter lång och är riktigt fin. endast en stor jeep orkar dra vagnen. kul och ligga bakom den på vägen liksom, inte. men det är inte bra hälsan som tagit stryk av tivolilivet. han har även mist ett finger. han hade en ring på sej, och fastnade på något sätt i en karusell, så finger flög av! ew! men det värsta av allt var att han körde själv till sjukhuset. han måste ha varit i en ganska stor chock. men han klarar sej bra med bara 9 fingrar. hans son, alltså min kusin, jobbade också förut inom tivolibranschen. men enligt pappa har han också slutat, och kör lastbil. jag träffade han för några år sedan, men jag visste inte att det var han. syrran jobbade i biljetterna när deras tivoli kom till stan, men jag tackade nej. hon hade kört om någon som hette som min kusin gör, men visste inte om det var han. sedan åkte hela familjen dit, och mamma gick helt plötsligt fram och kramade en person. jag trodde hon var helt knäpp. men då visade det sej att det faktiskt var min kusin, som jag inte träffat på många år. men jag pratade aldrig med honom. jag har egentligen ingen kontakt med varken sej min morbror eller mina kusiner. min morbror ringer ibland, men han pratar inte med mej då. lite surt är det, men samtidigt vet jag inte om jag vill känna honom så mycket mer. han skrämmer mej lite måste jag erkänna. dem kom inte på pappas 50-årskalas, och jag tror inte att dem kommer dyka upp när mamma fyller 50. dem var påväg att komma hit när syrran tor konfirmation, men i sista stund blev det inte så. men hon fick blommor och grejs av dem i alla fall. jag fick ingenting av dem när det var min tur att konfirmeras. syrran fick telefonsamtal från han nån månad efter studenten, det återstår att se hur det blir i mitt fall. men han har ingen koll. det är alltid mamma eller mormor som berättar allt. det är lite synd att vi inte har mer kontakt. min andra kusin har jag inte träffat på jättelänge. jag vet abara vad hon heter, och sen har jag nåt kort på henne från mitt dop, that's it. men det skulle vara kul om dem kom hit nån gång, vi är ju trots allt släkt. men jag tror att min morbror är lite som jag. vi passar liksom inte in i skolvärlden. han gjorde lite som han själv vill. haha, en sak kom jag på nu, som jag aldrig tänker göra. han har tatuerat in sitt eget namn i ett hjärta på nedre vaden. det tänker jag aldrig göra. så han går nu alltid omkring med strumpor för att täcka det.

det var lite om hur min galna familj ser ut. jag hade gärna velat träffa min andra morbror som mamma och pappa hade mer kontakt med. men han dog tyvärr i en bilolycka innan jag fanns.
det är inte alla som har en morbror och kusin som jobbar på tivoli. alltid ngot att berätta :)
vi är en tokig familj, men på nåt sätt klarar vi oss.

2008-04-26 @ 14:58:04 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

U2

letade förut idag igenom en lista efter några filmer att titta på, och av en ren slump såg jag att det stod U2 på listan, och jag bröt ut i glädje. så jag letade och jag letade och när jag till slut hittade bandet i en av hyllorna här hemma blev det ett glädjeskrik. jag älskar U2. dem har skapat oförglömliga melodier och deras texter äger! jag tror inte att det finns någon som kan skriva bättre texter än vad dem kan. alla texter har en speciell mening, och det är svårt att hitta det i varje låt. och jag som är kräsen när det komemr till texter, men U2 har verkligen lyckats. och det blir ju inte sämre av att dem är involverade i välgörenhetsprojekt och gör allt för att världen ska bli en bättre plats att leva på. kan ju vara därför som bono, som sångaren kallar sej, har blivit adlad. jag hade en fas förra året så jag gillade deras låtar, det var nog då som jag upptäcke dem. jag skrev ner dem band som jag gillade på mina skor, och U2 var ett av dem namnen. jag kommer ihåg att jag ibland tvekade över om jag verkligen gillade dem så myclet. nu behöver jag inte tveka längre, jag vet. jag älskar U2!

2008-04-23 @ 21:33:12 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

levin 18 år !

grattis levin!!! xD

<3

2008-04-23 @ 16:39:21 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

i will remember you

tjoho! åh, äntligen fick jag lite sömn i mej. det var rikrigt, riktigt skönt att få sova lite, även om jag gick upp vid 8 typ. tror nog jag ska pallra mej till plugget imorn, om jag orkar. börjar lite smått bli uttråkad av att gå hemma. satt ute och solade lite förut, men det började blåsa och bli kallt, så jag hamnade här med min gitarr istället. har suttit och see på OC mest hela dagarna nu när jag varit sjuk, och det tröttnar jag aldrig på. tror faktiskt att jag ska gå ner och käka lite glass och titta på det nu!

imorn fyller min darling levin 18 år! hon har stöttat mej genom svåra tider och hon vet alltid vad hon ska säga. jag kommer så väl ihåg att det var hon som fick mej att inse att jag måste berätta för mina föräldrar om hur jag mådde, jag kunde inte fortsätta som jag hade gjort. hon fick mej att inse att jag har underbara människor runt mej som jag älskar och som älskar mej tillbaka. bara det är värt att leva för. jag kommer aldrig att glömma allt det hon gjort för mej, och hon är verkligen en sann vän. jag älskar dej, levin<3

none of us were angels, and you know i love you! <3

2008-04-22 @ 15:17:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

take this pain away

usch. just för tillfället mår jag om möjligt ännu sämre än igår. jag känner för att lägga mej ner och gråta, så ont gör det. min hals bränner sönder, hostan vill aldrig sluta, min hjärna exploderar snart och den förbannade snuvan vill inte ge med sej. och till råga på allt har jag träningsvärk i magen efter allt hostande. igår när jag lagt mej gick det bara inte att sluta hosta, och pappa sa i morse att han aldrig trodde jag skulle sluta. jag hostar tills jag nästan ska spy, och det är fan ingen skön känsla det. så det blir för mej att stanna hemma imorn. kände mej faktiskt lite piggare i morse och satt ute och solade mej i det underbara vädret. men nu på kvällen blev det sämre än det varit dem andra dagarna. känns som att all vila inte lönar sej. jag behöver verkligen sova, men det går inte. så fort jag vaknar kan jag inte andas så då måste jag sätta mej upp och då är jag pigg. jävligt jobbigt är det! jag hoppas att jag blir frisk snart. inte för att jag vill tillbaka till skolan direkt, men det tär på mej att vara sjuk. jag brukar ha dåligt med krafter, så då kan ni tänka hur utsliten jag är nu. om det inte blir bättre snart får jag väl pallra mej till vårdcentralen, för alla dem knep jag testat hittills har då inte funkat. nej, nu får det räcka. jag vill bli frisk nu.

men imorn ska jag försöka att bara ta det lugnt. ska se på lite OC har jag tänkt, vilket jag gjort hela helgen typ. men jag kan aldrig få nog av OC. sen måste jag faktiskt sova. om det inte blir så mycket sömn i natt får jag power-nappa imorn eftermiddag. för sova måste jag göra. jag klarar det inte annars.

godnatt

2008-04-20 @ 21:53:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

sjuk

jag hatar att vara sjuk. jag kan inte sova, jag kan inte sjunga, jag orkar knappt röra på mej, jag har ingen aptit och jag få damp av att bara sitta hemma och dryga. men jag orkar ju inget annat. sen så har jag haft ont i ryggen nu i några dagar, men idag har det varit värre än innan. morsan, som kan det här med ryggont, föreslog nån sorts korsett som hon hade, men jag orkade inte leta reda på den. sitter jag bara still med ryggen mot soffan så ska jag allt överleva. var både på stan, ikea och på fotboll idag. käpte inget varken på stan eller ikea, var mest med för att få lite luft. och om det var någonstans jag fick luft så var det på fotbollen. det var carlstad uniteds första seriematch denna säsong, mötte fc trollhättan hemma och matchen slutade 1-1. först där insåg jag hur mycket jag faktiskt älskar fotboll, i alla fall att titta på. både jag och mina tankar försvann in i fotbollens underbara värld för nån timme, och där var det riktigt trevligt. :)

jag hoppas verkligen att jag mår bättre imorn, annars stannar jag nog hemma och sover på måndag. känns inte som någon stor idé att pallra mej till min sånglektion på måndag, men jag får se om jag kanske har motivationen att gå till plugget. fast jag vill hellre stanna hemma. jag måste verkligen få sova ut, och det blir lite av den biten när jag är sjuk. jag knarkar både vatten, alvedon och nässpray för tillfället, och det tar ett tag innan det verkar och jag kan somna. men det som stör mej mest är den förbannade hostan som inkräktat på mej. vaknade flera gånger inatt av att jag hostade. försökte till och med att spela min sångläxa på klarinett för att inte glömma den, men hostan tog över så jag fick se mej besegrad. fy. jag har nog dåligt immunförsvar för det verkar som att jag blir sjuk så fort någon råkar vara det minsta förkyld. buhu. för en gångs skull vill jag bli frisk. jag känner mej handikappad utan min sångröst. det är inte förens jag inte kan sjunga som jag förstår hur mycket jag verkligen älskar att sjunga. det är en del av mitt liv. nej, nu ska jag inte sitta här och tycka synd om mej själv mer. nu ska jag försöka att stänga mina ögonlock så att jag får lite sömn i mej, innan det är dags för ännu en skolvecka som jag helst hade sluppit.

2008-04-19 @ 22:56:37 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

hos ida

hejsan allihopa! nu sitter jag hemma hos Ida bruden, som förser mej med både kakor, bulle och saft :) snällt av dej bruden! vi har vart på stan och kollat in present till min lilla levin som fyller stor, hela 18 år :) men vad hon får är en hemlis ;) imorn är det fotboll som gäller. carlstad united möter fc trollhättan hemma. om jag inte är allt för sjuk ska jag nog dit tillsammans med pappa, alltid trevligt det :) sedan ska jag bara slappa och titta på OC hela helgen, och kurera mej med alvedon, honungsvatten och glass xD

nu ska vi spela lite tv-spel bruden och jag! :) ha det gött alla

2008-04-18 @ 12:25:32 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

falling apart

shit, jag vet inte vad som händer med mej. har varit jätetrött dem senaste dagarna och jag har helt tappat orken för att göra något alls. jag orkar knappt gå upp ur sängen varje morgon. men det jobbigaste för mej är att få mat i mej. jag har alltid haft svårt för mat, men det verkar bara bli värre och värre. och det hjälper inte direkt aptiten när man är förkyld heller. frukosten är det svåraste att få i sej. jag kan sitta länge och bara tugga maten. jag har försökt att variera frukosten. jag har testad fil, kräm, juice, oboy och youhurt, men inget håller en längre tid. jag äter bara en eller två mackor till frukost och dricker ett glas vatten. jag har helt enkelt ingen som helst aptit till frukosten. sen till lunch brukar den ibland smyga sej på, men jag kan lätt ignorera den. min mage är van att inte äta något på dagarna, jag kan hålla mej i några dagar utan riktig mat. men istället för mat äter jag skitsaker, så som godis, kakor och glass. jag vet att det inte är hälsosamt för mej och att jag nån gåg måste sluta, men jag orkar inte. mat känns bara som ett slags måste, nånting man måste göra. men så är det inte för mej. dem ändå gångerna jag äter mat i skolan är om det är pannkakor, potatisbullar eller nånting annat gott. förra året fick jag ett slags kort av skolsyster som tillåter mej att äta i en annan del av ,atsalen i skolan, där det endast sitter nån perdon och där ingen ser på när man äter. jag åt där en gång, men jag åt inget mer än vanligt. så jag struntade i det. sedan kan det ta flera timmar innan jag kanske tar nånting att äta. ni har en mekanism som säger till er att äta, men den förmågan saknar jag. jag tänker inte på att jag måste äta, jag glömmer bort det. det är inte förens någon säger till mej att jag ska äta som jag gör det. eller i vissa fall om jag är svinhungrig och inte ätit på flera timmar. annars klarar jag mej utan mat, min mage har vänjt sej vid det. det händer att jag kommer på att jag inte ätit någon mat sedan frukosten och kommer på det vid läggtime, och då är det ingen idé att äta något. men då sover jag inte så skönt heller kan jag söga. det har även hänt att jag inte ätit något på dagen och sedan vräker i mej glass och kakor på eftermiddagen när jag kommit hem. kommer ihåg att jag gjorde det en dag förra året, och då mådde jag så dåligt att jag kräktes. det blev som en varningsklocka för mej. men det funkade bara i nån vecka eller så. det är inte det att jag inte äter, för det gör jag. det är det att jag äter skitsaker istället för mat, och det får mej att må piss. men samtdigt har jag nog alltid ätit det jag gör, så det är svårt att ändra på det. men jag vet var gränsen går. i nian tappade jag totalt aptiten och åt nästan ingenting ett tag. men då var jag också djupt deprimerad då. det var en av varningssingalerna på depression, och jag tror att det var bla det som fick min lärare och kurator att haja till att något verkligen inte stämde. osm sagt, maten har alltid varit ett problem, men jag har aldrig sett det som ett problem. det är först nu när jag ser hur alla äter i matsalen och jag själv sitter där med en gaffel och petar i maten som jag inser att något inte är som det ska. men jag gillar inte maten där. hemma kan jag äta hur mycket mat som helst nästan, men inte i skolan. jag har inte aptiten där. skolan får mej att vilja försvinna, inte äta. det är någonstans där som det börjar.

2008-04-16 @ 21:35:55 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

the first cut is the deepest

usch, jag är förkyld.jag hatar att vara förkyld, bara jobbigt hela tiden. men nu har jag suttit ute nån timme i solen och läst och lyssnat på musik, gött var det. ska ner och käka lite glass och äta kakor sen. har haft värsta slappa dagen idag, bara en lektion. riktigt soft var det. och imorn har jag endast två lektioner, så även det blir softans värre. och sen så är det ju studiedag på fredag, jippie! och ingenting har jag att plugga över helgen heller, i alla fall inget akut. så jag ser verkligen fram mot helgen. ska försöka att se lite på OC och bara slappa och ta det lugnt. kom på att jag nog ska sätta mej nu och titta på OC, håller på med säsong 2 just nu, kan knappt vänta tills jag sett klart det, så jag kan börja på säsong 1. ser allt i fel ordning, i know, men jag har sett det så många gånger innan så det spelar ingen större roll. sparar det bästa till sist liksom.

satt igår, och även nyss, och lysnade på denna underbara låt som varit med i bla One tree hill :)
sheryl crow - the first cut is the deepest

I would've given you all of my heart
But there's someone who's torn it apart
And he's taken just all that I had
But if you want I'll try to love again
Baby I'll try to love again but I know

The first cut is the deepest baby I know
The first cut is the deepest
But when it comes to bein' lucky he's cursed
And when it comes to lovin me, he's worst

I still want you by my side
Just to help me dry the tears that I've cried
And I'm sure gonna give you a try
Cause if you want I'll try to love again (tryy)
Baby I'll try to love again but I know

The first cut is the deepest Baby I know
the first cut is the deepest
but when it comes to bein' lucky he's cursed
And when it comes to lovin' me, he's worst

I still want you by my side
Just to help me dry the tears that I've cried
But I'm sure gonna give you a try
Cause if you want I'll try to love again (try to love again)
Baby I'll try to love again but I know

The first cut is the deepest
Baby I know the first cut is the deepest
But when it comes to bein lucky he's cursed
And when it comes to lovin me he's worst

The first cut is the deepest baby I know
The first cut is the deepest
Try to love again

2008-04-16 @ 16:10:44 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

love hurts

nu var det ett tag sedan jag skrev senast, så här kommer ett uppdaterande av mitt liv. igår var det arena och sleepover hos camilla som gällde. jag tror att vi alla kan hålla med om att det var riktigt jävla sköj!

ikväll hoppas jag att levin och hanna tittar över, saknar dem! dem två personerna som jag älskar över allt annat på jorden och som får mej att minnas med glädje, inte sorg, i love you! <3

ikväll är brolle med på både körslaget och sing-a-long. blir till att spela in båda :)

okej, det har visst inte hänt sådär jättemycket i mitt liv sen senast...i alla fall inget som behövs berätta här.

2008-04-12 @ 18:44:19 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

kort kort kort

tjoho! nu har jag klippt av mej håret. riktigt skönt var det att få bort det gamla, men jag fattar inte förens nu hur varmt det måste ha varit med det långa håret. nu fryser jag hela tiden, om öronen och nacken. och så kittlar det i nacken också. det var bara sofia som visste om att jag skulle klippa mej igår, så alla har typ fått chock när dem sett mej, känenr inte igen mej säger dem. men det är alltid kul att få komplimanger :) och jag är verkligen nöjd, det var på tiden. har ibland tyckt att jag ser okej ut, fast håret har på nåt sätt tryckt ner mej, men nu känner jag mej snyggare än nånsin! vi får se om det ger något, ska ut med brudarna imorn, så då får vi se vad håret kan göra :) känenr mej som en ny människa på nåt sätt, och alla säger att jag ser äldre ut, vilket för mej är en komplimang. jag har ju känt mej och sett om som 15 typ förut. så detta blir en liten vändpunkt i mitt liv. vet att det låter konstigt, men för mej var detta ett stort steg att ta, men jag är supernöjd! xD

vill ni se hur det ser ut, gå till showmelove.bilddagboken.se och tryck på 10:e april ! :D

2008-04-10 @ 18:43:37 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

konstig?

igår kväll låg jag och funerade på vad jag skulle skriva i mitt nästa inlägg och kom på en sak som jag vill berätta. jag ska berätta om alla mina tics. nästan alla har ju tics, men jag törs säga att jag slår er alla i antalet tics. så förbered er på ett långt inlägg med en massa tics, som jag MÅSTE göra.
som tur är har jag nästan bara tics hemma, vilket jag är glad över. när jag kommer inanför dörren måste jag rätta till en duk osm ligger på en byrå i hallen, den får inte sitt fast i lådorna. s det måste jag rätta till varje gång den är i vägen. nu har nån smart person här hemma vikt upp duken så nu är det problemet över. men jag måste ändå se till att lådorna är stängda. i köket måste jag sedan ändra datumen på två almenackor jag som och syrran gjort. sedan är det micron. där måste jag sätta locket i micron på rätt plats. sen drar jag rätt snurran som man ställer in tiden på, den snurran måste peka uppåt. sen måste jag ställa timern på 00:00, varje gång. en gång ställde jag den på 0 fast den var igång. pappa blev inte allt för glad kan jag säga. sen måste jag rätta till ALLA mattfransar i hela huset, ingen får ligga fel. sedan komemr vi till badrummet där nere. där finns det en sorts pinne som man har toarullarna på, där det står leksand stars på vilken jag gjort själv. den lilla skylt det står leksand på måste peka åt rätt håll. sedan måste vågen stå på rätt plats också. och ALLA luckor i huset måste vara stängda. är dem lite på glänt känns det inte bra. det händer även att jag stänger luckor hos mina vänner också. sedan kommer vi till övervåningen. där måste alla stolar och fåtöljen stå på en speciell plats. på toaletten måste toapappret på rullen hänga lite över själva hållaren. det är lite svårt att förklara men umgefär så är det. sedan måste mina tandborste stå på en speciell plats. det kan bli problem ibland eftersom syrran och jag delar mugg till tandborstarna. så det måste jag ändra ganska ofta, eftersom hon flyttar på saker. sedan måste alla datastolar stå på rätt plats och mot ett visst håll. sedan är det dem där "rullarna" som själva sitsen sitter på. dem måste passa in i ställningen dem ska vara i. också mycket svårt att förklara för jag ve tinte vad det heter, men jag kan visa om det är så. sedan, varje gång jag använder datorn, måste jag göra allt i en viss ordning. det gäller även tv:n i mitt rum. varje gång någon använt den måste jag sätta på den och ändra först till kanal 3, sedan till kanal 4, och sedan till kanal 3. sen måste volymen ändras. först sätter jag på volym 9, sedan på volym 10. sen kan jag stänga av tv:n. detta gäller även om volymen redan står på 10. sedan måste dosorna ligga på sin plats. garderobsdörren i mitt rum måste vara stängd, och nyckelbandet på baksidan av dörren till mitt rum måste ligga rätt. rullgardinen är ännu ett stort problem för mej. snöret som man drar i måste ligga på en viss sida om lampan i fönstret och ploppen som sitter längst ner måste peka åt ett speciellt håll. nu har ploppen ramlat av, så nu har jag inte det problemet längre iaf. jag måste titta under sängen varje dag innan jag somnar, och lukta på ett ljus som jag en gågn fått av levin. sen måste mina tofflor stå på sin plats, och mattan måste ligga åt rätt håll och på sin plats. det får intev ara snett. sedan måste jag rätta till en stor kudde jag har längst ner på sängen. dragkedjan på den måste peka åt rätt håll. sedan måste jag kolla att måbilen är av och att jag ställt klockan ett antal gånger innan jag kan släcka. även där uppstår ett problem. då måste jag känna så att knapparna sitter rätt och är ihoptryckta. allt detta kanske verkar jobbigt, men det är bara rutiner. jag lider inte av det. det jag verkligen lider av är när jag ser en text eller en klocka någonstans. varje litet ord jag ser, måste jag kolla vilken bokstav som är i mitten och hur många vokaler och konsonanter det är på varje sida. sedan måste jag läsa ordet baklänges. är det flera meningar måste jag även då kolla vilket ord som är i mitten och vilken bokstav. det blir jobbigt i längden. men värst är det med klockor, väckarklockor. jag räknar och lägger ihop siffrorna. står det till ex. 19.12 som klockan är nu, lägger jag ihop det till 31. men det slutar inte där. på väckarklockor är det små streck som bildar siffrorna. jag måste räkna varje streck också. alla detta gör jag om så fprt en minut har gått. är det sekunder räknar jag ner till det slår om och gör om allt igen. men det har blivit rutiner nu, men om det är en klocka på tv:n ber jag mamma eller pappa att ta bort klockan som det går på vår tv. annars blir det svårt för mej att koncentrera mej. jag tror att detta kan ha något att göra med att jag inte hänger med på lektionernna. jag fokuserar på mina tics och hänger inte med i vad som säga. ser jag även någonstans rutor aller något annat måste jag räkna hur många rutor och lägga ihop hur många hörn det är. det blir jobbigt det med i längden. dem andra ticsen tnker jag inte på, men just dessa jag nämnde sist. det skulle jag vilja bli av med. jag har säkert glömt några tics, men just för tillfället kommer jag inte på några fler. jag kan ju alltid återkomma. jag sa till mamma yss att hon skulle ta bort klockan på tv:n och då nämnde jag att det är irriterande med mina tics. hon sa at tdet liknar tourettes syndrom, men jag vet ju själv att jag inte har det. jag har bara kraftiga tvångstankar, men det har jag alltid haft. det har blivit en del av min vardag. men det är klart att det är jobbigt ibland. jag förstår om ni tycker jag är weird nu, men jag väljer att berätta sanningen. och detta går jag igenom, varje dag. jag tror inte alltid att det ska hända något om jag inte gör det, men det har blivit en vana. jag kan inte sluta med det. men jag minns att jag gjorde det ett tag i nian då jag mådde som sömst. men det kom tillbaka sen, och jag hade fortfarande tics men inte lika många. sedan så tor jag alltid att jag ska dö så fort jag sätter mej i en bil eller något annat fordon. men vissa dagar tänker jag inte så mycket på det, jag har vant mej vid det med. men det är klart att det är skrämmande, det är det. jag är konstig helt enkelt.

2008-04-09 @ 19:22:33 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

they teach her to be nothing at all

varje vecka får dokumentärserien klass 9a mej att tänka till lite extra. jag vet att jag tjatar om detta, men så är det. idag var det en lärare som heter igor, som verkligen träffade rakt in i mitt hjärta. han försökte hjälpa en kille som hade det svårt och sa att han kunde ringa om han hade några frågor eller bara vill prata. precis när han sa det kände jag en klump i mej. en stor, fet klump som bara inte vill bort. och jag vet varför jag kände så. så sa nämnligen en lärare till mej i nian, och dem orden har förändrat mitt liv. nu joking. jag visste att det fanns någon som brydde sej och som vill mej väl. han sa att jag kunde ringa när jag ville, men jag behövde heller inte ringa. jag ringde aldrig, men det var ändå skönt att veta att han fanns där om jag skulle bryta ihop. jag bröt i och för sej ihop, men jag kunde bara inte ringa. visst, jag slog numret några gånger, men vågade aldrig ringa. jag visste inte vad jag skulle säga om jag skulle ringa, och jag tycker inte om att prata med folk, och speciellt inte om känslor. jag mejlade hellre med honom. det kommer vissa dagar så allt bara är mörkt, det är dem dagar jag tänker tillbaka. minnena skär sönder mitt inre, steg för steg. när jag väl börjar tänka och minnas tillbaka går det inte att sluta förens alla tårar runnit ut. det är så mycket smärta inblandat och det är något som jag aldrig kommer att glömma. det känns bra att det finns lärare som verkligen bryr sej, och som är beredda att vara något mer än bara en lärare. dem är beredda att bara vara en helt vanlig människa. att sträcka ut en hand, när det behövs. dem agerar efter hjärta och inte efter hjärna. fler lärare med hjärta efterlyser jag till skolvärlden. det borde stå högst upp på jobbansökan. en lärare med hjärta. jag har inte mött särskilt många lärare som har det, men dem jag mött glömmer jag aldrig. och det räcker för mej att veta att dem faktiskt finns.

2008-04-08 @ 22:15:54 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

cut cut cut

äntligen var ännu en måndag avklarad. det blev en slapp dag som jag hade hoppats på. tisdagar brukar ocksp vara slappa, så jag hoppas att det blir så imorn också. men jag trot att geografin var inställd, och då betyder det att jag får vänta själv i skolan i typ 1.5 time, eftersom jag har franka efteråt. hade det varit för några veckor sen hade jag såklart skolkat, men pappa har sagt att jag inte får skolka mer, då drar de in på saker. så jag ska klara det. det är bara så drygt att vänta själv. sen ska klassen ta en tripp till stockholm nästa tsdag, på ett studiebesök på aftonbladet. själva besöket kan jag inte säga att jag ser fram emot direk, men det är ju alltid gött att slippa skolan i några timmar. sen så har jag nu bestämt mej - jag SKA klippa mej kort. fast jag kommer förmodligen att ångra mej efteråt, men då får det bli så. det kan bara bli bättre än vad det är nu iaf känns det som. men jag måste ta tag i det snart, innan jag ångrar mej eller kommer på andra tankar. lär säkert få ångest när jag väl sitter där. men jag har alltid velat göra något åt mitt hår, och nu är det dags. skulle vara skönt att få det gjort så fort som möjligt, men jag skjuter upp det för jag vågar inte. på nåt sätt är det en del av vem jag var, och en del av vem jag är. jag vet att det låter strange, men det är sant. jag är rädd att det ska förändra den jag är innerst inne. för er kanske det bara vär hår, men för mej är det något helt annat. för mej är det om att våga gå utanför ramen om vad som är bekvämt och våga göra det jag vill. jag måste ju testa mej fram här i livet, och om jag ångrar mej så växer det ju ut. och jag läste att det nu är mode att ha kort hår.

2008-04-07 @ 22:21:33 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

för de vackra änglarna

den här helgen har känts väldigt konstig på nåt sätt. har inte ens tänkt på att skolan börjar imorn utan jag harbara njutit. både i fredags och igår träffade jag levin, och det var verkligen jättekul att få träffa henne igen. hon är mitt allt :)
och imorn är det då plugget som gäller igen, och jag vet faktiskt inte ens om jag tänkt alls på det. jag bryr mej inte ens det minsta om det. märker att jag knappt har ork att plugga överhuvud taget, och att orden plugga bara får mej att vilja gråta. men när jag väl tar tag i saker känns det mycket bättre, men vägen dit är jobbig.

och imorn hoppas jag på en slapp dag, det behöver jag. först musik i 3 timmar, vilket inte är särskilt kul. sedan är det film som gäller och sen ska jag bara sjunga på musikskolan för klarinetten är inställd denna vecka. så jag hoppas verkligen att det blir slappt imorn. det skulle vara så enormt gött.

har lyssnat hela helgen på "balladen om fredrik åkare och cecilia lind", riktigt bra låt faktiskt. har alltid gillat sådana svenska låtar, men aldrig riktigt brytt mej om att lyssna på fler. så nu funderar jag på att lyssna igenom en skiva med cornelis wreeswijk. men vi får väl se vilken dag jag tar energi till att göra det. men han har gjort några riktigt bra låtar, och den låten är en av dem.

2008-04-06 @ 22:17:45 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

en sång för dem

har nu suttit ett tag och bara lyssnat på brolle. jag kan inte hjälpa det, jag har blivit galen i han. det är inte bara det att han är så förbannat snygg och ödmjuk, han gör världens vackraste låtar också. hittade en låt på hans myspace som jag höll direkt för. en sång han skrev på 5 minuter, fast som det egentligen tog det ett helt liv att skriva. kände mej bara tvungen att skriva ner texten och dela den med er.

för alla hjärtan som slår
för alla hjältarna från igår
för min mamma och för min far
för alla år och alla dar
för staden som jag en gång blev förälskad i
för flickan som bodde i huset brevid
för hunden som skällde
för tanten som svor
för mannen med gitarren
som fann orden som blev en vacker sång
för de ljusa nätterna
och för längtan och hopp om en solnedgång
för de vilda, vackra änglarna
för de hjärtan som brann en gång
jag skrev en sång
en sång för de

för min syster och för min bror
för han som aldrig hann bli stor
för varje liten småsak
varje liten grej
för dig och mig
för byn som jag en gång växte upp i
för skogarna och vidderna här
där jag kände mig fri
för hunden som skällde
för tanten som svor
för pojken som spottade snus
och ville bli stor
för mannen med gitarren
som fann orden som blev en vacker sång
för de ljusa nätterna
och för längtan och hopp om en solnedgång
för de vilda, vackra änglarna
för de hjärtan som brann en gång
jag skrev en sång
en sång för de
jag skrev en sång
en sång för de

2008-04-06 @ 15:11:06 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

everything happens for a reason

Idag när jag satt på kanten till bassängen i badhuset, kände jag något som jag inte känt på länge. Den där känslan av orolighet infann sej, och jag tittade sorgligt ner på mina armar. Hade detta varit för två år sedan hade jag inte suttit där. Det fick mitt hjärta att banka några extra slag. Hade jag inte tagit mitt förnuft till fånga vet jag inte vart det hade slutat. Det är så många "tänk om" som far runt i mitt huvud. Tänk om jag inte sökt hjälp. Tänk om jag inte fått svar på mitt mejl. Tänk om jag hade tappat hoppet. Tänk om jag hade hoppat framför tåget, som jag gick under varje dag. Tänk om jag hade tagit dem där pillren som jag längtade så efter. Tänk om jag hade skurit mej ännu mer. Tänk om jag hade gett upp. Tänk om jag inte hade berättat för mina föräldrar. Tänk om jag inte hade skickat det där brevet, där jag uppgav att jag gav upp. Tänk om den lärare som stöttade mej inte hade snackat med mej efter brevet. Tänk om dem inte hade sagt det dem sa. Tänk om jag hade gått klart den dagen i skolan, den dagen jag blev hemskickad. Tänk om jag inte fått komma på akutsamtal till BUP. Tänk om jag tappade tro. Tänk om jag fått återfall. Tänk om allt inte blivit som det blev. Tänk om...

Jag är glad, det är jag. Jag är glad att det ändå blev så bra som det blev. Allt det onda betyder mycket för mej, men även det goda. Men tyvärr är det dem onda tankarna som påminner mej om att dem existerar. Men jag vet att även dem goda gör det, det har jag bevis på. Hade jag inte haft goda tankar hade jag inte suttit här idag. Jag kommer in i faser och jag vet aldrig säkert att "nu går det över". Det kan jag aldrig säga med säkerhet. Men jag vet idag att det jag gick igenom hade en orsak. Det var meningen att jag skulle gå igenom det jag gjorde. Jag hade aldrig träffat dem människor jag träffat annars. Och dem människor som jag mötte under min svåra tid kommer jag alltid att ha inom mej. Men vissa kommer att ha en större plats i mitt hjärta. Jag säger inga namn, det behövs inte. Men ni vet alla som var med mej att jag älskar er för det ni gjorde. Ni fick mej att inse att det inte är normalt och ni fick mej att inse att jag är älskad och att allt löser sej. Och det gjorde det. Även om jag fortfarande har några sår inom mej, har dem på utsidan bleknat bort. Och för mej har det betydelse. Det är det som räknas.

2008-04-04 @ 23:31:52 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

jag älskar dej <3

nu har jag för en gångs skull något viktigt att säga - moa har tagit körkort! xD grattis grattis grattis :)

när jag och pappa åkte för att handla mat låg syrran och tittade på tv i mitt rum. när vi kom hem nån timme senare var det dagis i vårt hus. min granne hade tagit med sej en kompis och dem lekte hej vilt när jag kom hem, och syrran var deras lilla fröken. brode fan ta betalt nästa gång :) men skoj var det, inte för att jag lekte med dem. men det lät kul i alla fall.

ikväll är det dejt med levin, my darling, som gäller :) altid lika kul det xD hon ger mitt liv en mening och hon finns alltid där när jag behöver henne. hon får mej att minnas dem bra stunderna och med henne får jag ett nytt perspektiv på livet :) jag älskar dej, levin <3

2008-04-04 @ 18:13:12 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

there's no place i'd rather be

idag har det varit en riktigt soft dag. först geografi, och sen till banken med pappa. sen köpte han glass åt mej :) sen var det hem och slappa som gällde innan jag åkte in till stan för att joina ida. efter det var det till att slappa framför tv:n. imorn börjar jag 8.20 typ men franska, buhu. jag orkar verkligen inte med det. sen har jag matte efter det och sedan ska vi till badhuset. jag ska simma ryggsim, lycka till säger jag bara. senast jag gjorde det var jag liten, och då fick jag gå ur bassängen för jag simmade för långsamt, resten av gruppen var framme och skulle börja hoppa och dyka. kanske inte världens bästa minnen att ha i huvudet imorn. hoppas jag slipper.

har funderat lite och ju mer jag tänker på det, desto mer kommer jag underfund med att jag gillar den här personen, men jag vågar inte satsa. och jag vet inte om jag ens kan satsa på han. men jag kan inte tänka mer på det, jag får ta det som det kommer. men det är klart jag hoppas, det gör jag :)

idag känns allt lite bättre, även om allt förtfarande inte är okej. har till och med plockat ur diskmaskinen, vilket inte sker ofta. men ingen uppskattning fick jag för det, så då kan jag lika gärna skita i det.

och imorn är det fredag och helg! jag längtar faktiskt. ser fram emot att bara få vara hemma och slappa och träffa levin, det var såå längesen xD

2008-04-03 @ 21:23:46 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

i'm never gonna be good enough for you

livet var helt okej ända tills jag kom hem. jag pratade med levin i telefonen i 40 minuter och min mor fick damp. hon var absolut tvungen att ha telefonen så jag fick lägga på. och jag som inte pratat med levin på flera veckor. jag kände mej jättetaskig. då påpekade jag till mamma att hon faktiskt brukar prata i telefonen i mer än 40 minuter och det flera gånger i veckan. då fick hon ett utbrott. började skrika åt mej, kasta in mina kläder som skulle tvättas, och klagade på att jag aldrig gör något. jag kunde laga mat själv. tvätta, stryka, betala pengar och stänga av strömmen. jag tycker det är så jävla konstigt att det bara är fel på mej i det här jävla huset. alla andra är helt perfekta. jag vill inte bo här mer. jag vill flytta. sen klagade hon på att jag hade badat och att hon skulle duscha efter och då fanns det inget varmvatten kvar. men jag sa åt henne att om hon hade sagt det kunde jag badat efter. så nu får jag inte bada längre, nu måste jag duscha. allt för att mamma ska vara glad. jävla skit familj! jag har alltid trott att min familj varit perfekt, men icke då! vår familj bråkar och gnäller och klagar på varann. det är allt vi gör. ni har ingen aning hur gött det ska bli att flytta härifrån. sen sa jag till pappa att det är konstigt att vi har ett badkar som man inte får använda, då kan vi lika gärna ta bort det. då fick han ryck och så att jag var otrevlig. det enda jag gör är att irritera dem tydligen. jag är ivägen för dem. jag är en börda för dem. hade detta skett i nian hade jag inte kommit över det, då hade jag skärt upp mina handleder nåt så fruktansvärt, men nu vet jag bättre. jag tänker inte dem låta förstöra mitt liv och mitt självförtroende. jag tänker gråta ut och glömma det dem sagt till mej. jag orkar inte med att dem sårar mej gång på gång. hade det varit min syster som sagt det hade dem inte brytt sej ett dugg, jag lovar. även hon har klagat på mej, hon är som en jävla morsa åt mej. jag behöver fan inte en till! som tur var sa pappa till, men då hade jag påpekat att hon tjatar sisådär 5 gånger. sen sa amma att vi skulle skärpa oss båda två, fast det var hon som klagade och jag som sa åt henne att sluta. så är det hemma hos oss. är det konstigt att man inte vill vara hemma? dem trycker ner mej gång på gång för att jag är oförskämd, men det är jag för att jag inte klarar av att bli nedtryckt. jag pallrar det inte. jag står för vad jag tycker och tänker säga det. tydligen är det fel att säga vad man tycker. här ska man tydligen ljuga och låtsas som att allt är toppen. det var det som fick mej att vilja ta livet av mej från första början. dem har visst glömt det.

nu tänker jag gråta ut mina tårar som trycker på, och sen tänker jag gå ut med huvudet högt. dem ska fan inte få trycka ner mej, inte igen.

2008-04-02 @ 21:23:22 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

if we kiss there'll be no turning back

ännu en tråkig dag. har i alla fall inställd engelska denna veckan, så jag börjar 12 idag, gött! och imorn har jag endast geografi vilket är tiktigt slappt.

igår satt jag och chattade med min underbara hanna på msn. hon vet altlid hur man piggar upp mej och får mej alltid på bra humör. igår gällde det mitt dåliga sälvförtroende när det kommer till killar, och nu har jag bestämt mej på att satsa på en. jag har intalat mej själv att jag inte gillar honom, fast jag vet att jag gör det. men jag är så rädd för att bli sårad. jag vet inte om jag skulle klara av att bli sviken och sårad. så därför vet jag inte om jag vågar satsa, eller orkar. men jag kom fram till, med hannas hjälp, att det ju faktiskt är lika bra att satsa annars komemr jag gå runt och fundera på det. jag måste antingen satsa eller glömma honom. och glömma honom kan jag inte. inte än. men jag tror inte jag kommer våga för jag är så blyg. jag vill veta vad han tycker om mej så jag inte tjatar och så visar det sej att han inte gillar mej. men jag får fundera vidare på detta.

nu ska jag ner och käka lite och sedan är det textkommunikation som gäller.

2008-04-02 @ 10:29:30 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

en stund på jorden

nu har jag precis sett på ännu ett avsnitt av klass 9a, och jag måste säga att det är en av dem bästa prpgrammen som går nu. jag längtar till det varje vecka, jag ser fram mot det. jag tror att det främst är för att jag kommer ihåg hur det var och jag minns känslan av att fundera så mycket som dem gör. jag vill minnas min tid på ilanda men samtidigt inte.

i går satt jag på en bänk i skolan innan jag började och alla känslor rusade mot mej. jag mindes och började tänka på saker jag inte vill tänka på. tänker jag för mycket på det blir det till en ond cirkel. jag har så många frågor som jag vill ha svar på, men jag orkar inte tänka på det mer. på ett sätt vill jag bara att det ska försvinna, alltihop, för jag vill inte att det ska göra ont något mer. hur länge ska jag gå runt och känna såhär? jag har inte besökt min skola sen jag slutade nian och jag tror aldrig jag kommer besöka den igen. jag klarar inte av det, inte nu i alla fall. kanske om några år, kanske. det räcker för mej att höra namnet ilanda eller bara åka förbi det för att mina känslor ska svälla fram. idag vet jag hur jag ska hantera det, för jag är van vid känslorna. men då visste jag inte det.

jag måste, än en gång, förklara att det som hände var en viktig sak och den har gjort mej till den jag är idag. men det svider fortfarande. ni kan aldrig förstå hur jag kände och ni vet inte allt, det kommer ni aldrig att veta. jag kommer aldrig att bärätta. aldrig igen. det gör för ont, och om jag skulle göra det vet jag inte om jag skulle kunna fortsätta. jag vill glömma allt, men samtidigt minnas.

men jag kan inte glömma. jag har försökt förtränga det men det går inte. det finns delar av mej som fortfarande blöder och jag vet inte hur jag ska få det att sluta blöda. mitt hjärta är trasigt och det är därför jag lever ensam. jag kan inte släppa någon inpå livet, för då måste jag gå igenom allt igen och berätta. för berättar jag inte kommer han inte att känna mej. den sanna jag lever med tankarna och känslorna hela tiden. överallt. i musiken, på stan, framför tv:n, överallt. och dem försvinner inte. jag kan inte berätta men om jag vill leva med någon måste jag berätta. det är en del av mej.

2008-04-01 @ 22:12:36 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

sunday bloody sunday

wow! jag har fan velat skriva här i flera dagar nu, buhu. men just för tillfället är jag mest arg för att det inte funkat att skriva innan, så här kommer ett inlägg från i söndags eftersom jag inte kunde publicera den då.

Jag har fått ett återfall på brolle jr. Jag har alltid gillat hans stil och hans personlighet, men nu gillar jag hans musik också. Om jag någon gång hittar en kille som han, då ska jag vara lyckligt lottad. En sån ödmjuk och snäll person som bara är för söt. Det verkar som att många ödmjuka killar kommer från norrland faktiskt, dem är nog väldigt lugna där som det sägs. Speciellt om man jämför med storstäderna där kläder och innelivet är det som räknas. Ge mej en kille som brolle och jag ska aldrig klaga igen.

Idag var det då sista dagen på lovet, buhu. Som vanligt vill jag verkligen inte tillbaka till plugget. Alla känslor och tomhetskänslan kommer tillbaka då, och det är det sista jag vill känna. Sen är det massa med skolarbetet och betygen som suger det med. Orka orka! Nej, verkligen inte. Jag hade detta lovet som något att se fram emot, eftersom det bara var 3 veckor typ mellan sportlovet och påsklovet. Men det gick betydligt fortare än vad jag hade anat. Så nu har jag inget att se fram emot. Allt känns jävligt meningslöst bara. Kan något berätta för mej hur fan jag ska klara av sommaren och ett år till i skolan när allt redan går åt fel håll. Jag har tappat greppen helt totalt. Men det värsta och det som skrämmer mej mest är att jag inte har kraften att bry mej eller göra något åt det. Jag har satsat allt förut på att göra det, men jag har ju aldrig lyckats. Så varför göra det nu. Jag brukar känna att jag vill ta tag i saker och börja plugga lite mer när det varit lov, men icke då. Jag orkar bara inte. Det enda jag har motivationen till är att vara med mina fantastiska vänner, för det är dem som får mej att glömma allt hemsk. Men då borde ju egentligen sommarlovet vara något för mej då jag får träffa dem varje dag. Men nånting har gått snett där, för jag hatar sommaren. Och jag vet varför, men jag gör inget åt det. Jag kan inte. Men jag ska försöka att göra detta till en bra sommar. Och innan sommar kommer våren, som jag längtar till. Slippa jacka och jobbiga kläder. Skönt, men samtidigt scary. Ska jag orka, ja det ska jag. Jag ska orka för jag vet inget annat.

När det otänkbara händer

Som ingen människa kan förutse

När ödet ger dig en hand

du aldrig ville se

Kan någon se nån mening

i något av det som sker

Varför drabbades just du

Varför just här och nu

Du har en lång mörk väg framför dig

Som du aldrig tänkt att gå

Man får ta ett steg i sänder

Vad ska man annars göra

När det otänkbara händer

Inget hörs och inget syns

När en värld plötsligt bryts itu

Dagar kommer och dagar går här

Solen skiner som förut

Det är nåt vi gärna glömmer

Det här livets bräcklighet

Och för dom som lämnas kvar

Bara frågor inga svar

Du har en lång mörk väg...

Du kommer klara det här

Ge det den tid det tar

För varje vilsen människa

finns en väg tillbaks

Tillbaks...